En Valross i Tyskland

Jaså ni är tillbaka? Nu passar det att komma krypande och be om förlåtelse för ert frånvarande sätt. Hmpfr. Nåja, ni har varit bortresta har jag hört, i Ehingen var det viss ni var va? Och tog hand om ungdomar? Nåja. Det får väl gå då, för den här gången.

Jag är mycket trött efter min vecka med de 25 fjortonåringarna som varken var tysta eller harmoniska. Att vi ledare var tvungen att ha möten varje kväll till tolv gjorde väl inte saken bättre. Att jag själv knappt behandlades som ledare och definitivt inte som barn utan som någonslags mittenperson med tita-på-rätt gjorde väl dagarna rätt så långa och tja ni vet. Tråkiga. hade lite svårt att finna min plats helt enkelt. Frågan är om jag är arg på de andra ledarna för att de behandlade mig som en nöjd-med-att-titta-på-person eller på mig själv för att jag inte ställde mig upp och krävde att få göra någonting vettigt med min tid.

Hursomhelst är alla erfarenheter värda att samla på sig. Och det är ju inte direkt så att jag inte har lärt mig någnting.