It's just a feeling.

Jag är oerhört destruktiv för tillfället. Olyckligtvis har jag gått med på att följa med Jonas och träffa hans vänner ikväll. Det betyder att jag måste vara trevlig, att jag måste le att jag måste skratta när någon drar ett tyska skämt. Att jag måste intressera mig för andra människors väl och ve och att jag måste berätta varför jag bestämde mig för att åka som volontär. För jag har en känsla av att det inte uppskattas om jag ber alla som tilltalar mig att hålla käften.

Min lägenhet är väldigt väldigt stökig. MAMMMA kom hit och städa åt mig? :')

Hata, hata, hata

Idag är jag lite för varm och lite för obekväm. Vädret är blåsigt och uppkäftigt, jag har just haft en upprörd disskution som rätt snabbt övergick i ett regelrätt krig med min dator. Jag hatar allt och alla. Men allra mest hatar jag Karl Valentin. Och att göra i ordning plakat.

Jag hatar att behöva lyssna på tyska gubbar som raljerar i evigheter om hur intresserade de är av att se hur det går för de europeiska volontärerna i Tyskland.

JAG HATAR KAFFE
Jag hatar den mingröna muggen som står på mitt skrivbord.

Jag hatar att var trevlig.

JAG HATAR ATT LE.

Jag vill slå sönder någonting.

Jag hatar att få sms och jag HATAR min sms-signal



Hur ska jag göra för att komma över vägen?

I Tyskland måste man vänta minst fem men gärna tio minuter vid övergångsställen, som gångtrafikant alltså. Bilarna väntar nog en 30 sekunder. Det är kul. Speciellt som tågstationen ligger precis på andra sidan gatan. Man kan liksom stå där och kolla på tåget tills det går. :)

Att försöka springa över gatan är föresten ingen idé. Det finns väldigt mycket bilar här.

och titta bara på Herr Gåmann, vad är det där för kroppsform  :(

 

 


promenad

Min argentiska rumskompis, Orelis och jag tog en dag i slutet av november en promenad tillsammans. Jag vet att det var tre månader sedan nu men jag tänker visar er bilder från den dagen i alla fall. Det var nämligen en sådan fin dag :)

 



Ich habe dich jetzt und du hast mich :)

 


Frukost

Jag hatar att äta frukost. Den största anledningen till detta faktum är att jag alltid vaknar jättehungrig, oavsett om jag ätit en trerättersmiddag eller ingenting alls kvällen innan. Jag vaknar jättehungrig men utan någonsomhelst lust att äta något. Tanken på mat ger mig i det närmaste kväljningar. Jag tror att denna något olyckliga kombination av extrem hunger och noll matlust bottnar i det faktum att jag i så många år haft alldeles för lite tid på mig att äta frukost. Vi kan alltså skylla faktumet på skolan.

Nåväl, till följd av detta måste jag  alltid trilska med mig själv för att få mig att äta på morgonen, i morse lovade jag till exempel mig själv att jag skulle få äta mackor med honung på om jag först åt någonting stadigare. Jag vägrade, vilket ledde till att jag tillslut gav upp, gav mig själv en macka med hallonmarmelad och en macka med honug samt en clementin och en kopp te till frukost.

Peace

Jag sitter på kontoret. Jag gäspar ibland. Utanför fönstret har det slutat snöa. Det droppar sakta från taken. Snart ska jag resa mig upp, kasta ett "bis später!" över axeln och gå de 500 meterna ner till kafét. Det är en helt vanlig tisdag i slutet av januari. Jag har inte gjort så mycket, läst mina mejl och inte orkat svara på dem. Hjälpt Orelis med ett plakat. Och tittat på snöfallet.

Om sju minuter slår kyrkklockorna i staden elva slag. Kaffet är slut på kontoret. Arbetet på kafét kommer att bli lite stressigt idag, på tisdagar kommer det alltid mycket folk. Många barn. Många lunchgäster. Men ikväll ska jag ta tåget in till Ulm och köpa ett staffli. Det är en rätt hyfsad tisdag för att vara en helt vanlig en.

Over and out
Peace

Vi sjöng

Nämde jag förresten att jag sjöng för tyskarna på Weihnnachtbonbon? Jag sjöng Nu tändas tusen juleljus. Vi sjöng tillsammans tyskarna i publiken och jag. Jag nämde Weihnachtsbonbon i förbigående i detta inlägg.

Bekännelser från Blaubeuren

Det här inlägget måste utan tvekan inledas med en ursäkt. En rätt så rent allmän en, som syftar till att förmildra följande saker; Att jag sällan med betoning på inte tillräckligt ofta skriver i den här bloggen. Att jag undanhållit er information om den pojke som kanske skulle kunna kallas för min pojkvän och som definitvit skulle bli sårad om så inte var fallet, att jag i allmänhet är dålig på att höra av mig till människor jag älskar och således är en rätt så värdelös distansvän. Att jag i hemlighet inte menar hälften av det jag säger samtidigt som jag önskar att jag aldrig sagt den hälft jag faktiskt menar. Att jag inte ens talat om för er att jag tatuerat in det viktigaste ordet i världen på min handled.

Det snöar i alla fall i Blaubeuren.

Over and out

Tack MSN för påminnelsen

Fick melj idag.


Asa Kempe fyller år den 15 januari stod det.

Och jag som nästan hade glömt.

Grattis till mig. Jag är fantastisk :)

Inte ens nämnvärt



Ska bara fylla i "2010" på alla de 2000(!) FELTRYCKTA katalogerna.

Inte mycket att nämna egentligen.


Tacka mig

Jag åt Bangladeshisk mat igår, sen var jag på en irländsk pubb och drack Guinness för det måste man tydligen göra på irländska pubbar. Även om de råkar vara belägna i Tyskland.

Jag tycker om Guinness och jag får böja ordet bangladeshisk som jag vill.

I morgon fyller jag 19 år (hade skrivit 19 somrar om detta varit en brevkompisannons i Min Häst) då ska vi laga mat och äta tårta. Nu ska jag fortsätta mitt sökande efter svensk miljöpolitik.

Detta kan ha varit ett av de mest intressanta blogginläggen någonsin.

Skicka ett paket på posten och tacka.

Internationale Grüne Woche


Håller på att läsa in mig på ämnet hållbar utveckling förresten. Måste ha lite kött på benen (höhö, läs fakta) inför Berlin. Chefen ville att jag skulle berätta lite om Sveriges förhållningssätt till problemet, nämligen. Och trots att jag anser mig vara intresserad av frågan vet jag pinsamt lite. Fasr Sverige verkar ju riktigt duktiga på det det där. Se bara på The SymbioCity concept. Allvarligt, jag gillar mitt arbete just nu, det är intressant, intressant, intressant :) Även om jag inte riktigt förstår hur jag på onsdag ska kunna stå i en monter på miljömässan och disskutera dessa frågor på tyska. Så där jag nu vet ni vad den grejen går ut på också. Det roligaste med resan är att det på packlistan står att vi ska ha med oss kaffekoppar och en kaffemaskin.

Här har ni förresten en länk till hela grejen Internationale Grüne Woche

Ska nog ta mig en två timmars lunch nu :)

Die kranke Frau

Die Frau hade förresten köpt mig en julklapp. Och varje morgon kommer det en pojke med mat till henne, den hissar hon upp från sin balkong i en korg. Vi hämtar fortfarande hennes tidning. Bli bättre snart lilla Frau, det går väl inte an att ha så ont i höften heller.




Hemmåt

Jag tror att jag ska gå hem nu. Måste på möte om Berlin resan [<---- SÄÄÄRSKRIVNING ber tusenfallt om ursäkt :( ]  klockan aderton ikväll. Och nån rast och vila måste man ju få. Har ju inte ens hunnit packa upp än

Tror ni förresten att försäkringen vill köpa mig nya linser? Har ju tjuvläst på Simons blogg att han visst köpt sig ett par nya brillor (superhett ord) för EU:s pengar. Tål att ta reda på.


Odobenus rosmarus

VALROSS!

 

 


They call it nehter land what we call a paradise

Skotta

Tyskland är förresten jordens mesigaste land.

Man måste skotta även om det är 1cm snö på trottoaren. 1CM. Sen måste man salta trottoaren så att det verkligen inte finns någon snö kvar. Gör man inte det så kan man bli polisanmäld.

Det betyder att jag måste skotta vareviga kväll (läs SKARPA BORT DEN PATETISKT LILLA MÄNGD SNÖ SOM FINNS!)

JÄVLA TÖNT TYSKLAND

Ilsk




Zurück

Jag borde förmodligen blogga. Jag borde berätta för er att jag är hemma (eller ni vet, borta) igen. I Tyskland noch mal alltså. Det är bara det att jag inte orkar. Vill inte, vill inte, vill inte. På fredag fyller jag år, folk insisterar på att jag måste fira det. Folk kan gå och dö. Ja ni hör ju på vilken nivå jag nu jobbar. Snart ska jag ned till cafét och laga mat, förmodligen pasta med ost. Idag har jag dessutom designat ett plakat för Fredagsbion och gått runt och lämnat ut det i Blaubeurens alla affärer.

Det sitter förresten en katt i elektronikaffären på andra sidan gatan. Jag vet inte varför, förmodligen jobbar den där.

På tisdag åker min rumskopis, min chef, en volontär från Danmark och jag till Berlin för att delta i någon miljövecka. Det tar tydligen bara 6 timmar med bil till Berlin härifrån. Det är autobahns fel, eller förtjänst om man så vill.

Adieu


RSS 2.0