En Valross i Tyskland

Så klockan kvart över fem i tisdags morse ringde väckarklockan, och ja tvingade mig upp för att ta mig till Sundsvalls centralstation. Där träffade jag Simon och tillsammans gav vi oss av mot Lidingö, Stockholm, Sverige, världen och avresekursen som var.

fantastisk. Det var den faktiskt. Framför allt var det väldigt roligt att träffa andra galna människor på väg ut i världen men sen så var det naturligtvis viktigt att få lära sig hur och för vad vi är försäkrade och sen var det också intressant att få disskutera olika problem med interkulturellt arbete och så vidare... Men framför allt var det kul att träffa andra av mitt släkte. - En av föreläsarna hävdade väldigt bestämt att vi volontärer är en speciell art - Jag misstänker nästan att det är sant.


Denne vackre man grundade Lidingö folkhögskola en gång i tiden och under min vistelse på Lidingö skaffade han och jag ett mycket speciellt band<3


Schemat var egentligen väldigt slappt och innehöll mest fika kan man tycka. Men å andra sidan var en del föreläsningar väldigt låååånga. Nå, från fem på eftermiddagen var vi i alla fall lediga och kunde spendera vår tid med att leka. Först kubb och sen vidare med krocket, jätteplockepinn och kurragömma med dunk. En kväll/natt blev det också en spelkväll med det fantastiska spelet Risk, där jag eller mitt alterego Djingis Kahn försökte sig/mig på att erövra hela världen. Det är fantastiskt vad 13 unga kursdeltagare kan hitta på om man ger dem en massa tid på Lindingö.

"Det här är lite som högstadiet fast vi är inte elaka mot varandra" som Alex-på-väg-mot-Tjeckien så fint uttryckte det.

Vi bodde väldigt bra, maten var fantastiskt god och den serverades i fantastiska mängder med efterätt till lunchen och fika var tredje timme. Vilket i och för sig var lite jobbigt då man inte hann bli hungrig innan nästa mål serverades. (Det var nästan som om de förväntade sig ett gäng glupska skidåkare.) Men sen var vi ju också på Lidingö, rika svenskars paradis ( i min fördomsfulla värld).


Rummet som jag delade med Nora-på-väg-mot-Rumärien och Alexandra-på-väg-mot-Tyskland


Lidingö folkhögskola och hotell

Hela grejen gick ut på att vi skulle förstå lite mer av vad som väntade oss och känna oss lite lugnare i och med att vi fick träffa och utbyta erfarenheter med varandra.  För mig fungerade detta då jag trodde att jag var ensam om att typ inte veta någonting om mitt arbete. Nå, en rundfrågning om vad vi skulle göra förändrade den synen. I princip varenda av oss sa ursäktande saker som "Ja, jag vet inte riktigt" "Exakt vad jag ska göra är lite vagt" "Ja, jag vet egentligen inte så mycket" "Jag har inte haft så mycket kontakt med min organisation men jag tror att jag ska göra det här..." osv.

Att få höra vart de andra skulle fick mig att känna mig faktiskt lite mesig som bara ska till Tyskland.. Det mest exotiska bland deltagarna var Nora och Denise som skulle till Rumänien i ett halvår. Andra ställen som ska få svenskt besök i höst är Spanien, Tjeckien, Lettland, Bulgarien och Frankrike. 

Kursen avslutades med en höghöjdsbana, förmodligen för att vi skulle få känna på att klara av en utmaning, det var mycket dold psykologi över det hela. Nå, detta var i alla fall min absolut största oro. Höjder är verkligen inte min grej. Det var nästan så att jag  ett tag trodde att jag skulle misslyckas med att genomföra den, tillexempel när vi gick igenom den nere från marken. MEN, jag var fantastisk och lyckades med råge vandra runt på stockar och linor uppe bland trädtopparna och till och med kasta mig ut i tomma intet och åka linbana ned till marken igen. Och när jag kom ned var jag nästan besviken... :)


Min sexiga säkerhetsline-otfit

Högt ovan marken

Sen fick Simon och jag brått att hinna till tåget så vi gav oss ut i Stockholms stadstrafik för att försöka ta oss tillbaka till Centralstationen. Det gick överraskande smärtfritt och jag behövde inte oroa mig för att vi skulle tappa bort oss. Vi skulle lika gärna kunna arbeta som turistguider i staden. Sant så, sant.


Lidingö hade ett fantastiskt djurliv



Kursens roligaste kommentar, Simon förklarar varför han vill till Spanien med orden:
"Alltså för att jag hatar Spanien.
Nja, inte allt med Spanien men spansk
kultur, spansk musik, spansk TV,
spansk klädstil(...)" osv


För fler bilder och kanske en lite mer ingående beskrivning av kursen besök Simons reseblogg.

---

Ja, vänner, detta var allt för idag. Jag är mycket trött och förtjänar att få gå och fika med min syster nu. I morse klarade jag mitt körkortsteoriprov och världen är smått fantastisk om än lite ensam. Annat nytt under solen är att jag nu äntligen bestämt mig för att offentliggöra (är det två G där?) den här bloggen. Och Simon, jag ska inte syssla med Nazism i Tyskland, jag lovar!