En Valross i Tyskland

Nu finns det ett nytt sätt att följa valrossen :D Valrossbloggen är din vän.

Valrossen är inte längre i Tyskland. Inte heller är hon hemma än. I nuläget undviker hon att komma hem genom att vara i Örebro hos sin syster Jörgen. Tidigare har hon uppehållit sig i både Stockholm, Södertälje, Borås, Göteborg och Åbo. När hon kommer hem till Söråker så måste hon ju ta tag i sitt liv, starta upp på nytt och söka jobb. Låter ju jättejobbigt. Bättre då att vara i Örebro, hos Jörgen.

Ett helt år var hon i Tyskland, konstigt, för nu känns det som om hon alls inte varit där. Någonsin. Möjligtvis har hon drömt alltihop. Här pratar ingen tyska, och det är kallt och höstigt. Ingen stannar vid övergångsställerna och ingen säger "grüss Gott" när man går förbi.

Seminariumet för ex-volontärer var Gud. Om man får uttrycka sig på det sättet? Maten på Lidingö-folkhögskola är någonting speciellt, människorna som åkt som volontärer är någonting speciellt.

Jag tror detta är ett avskedsinlägg. Jag är inte längre volontär, även om jag fortfarande är en valross. En arbetslös valross. Jag funderar på att flytta till Göteborg och plugga antropologi eller fred-och konfliktvetenskap nästa höst. Men det är ju ett helt år dit. Dessutom blir det kanske Edingburgh istället. Livet har alldeles för många möjligheter. Först ska jag landa hemma och pussa lite på min små bröder som fortfarande bor kvar. Och på pappan och mamman så klart.

En liten fotnot, jag åkte tåg hem från Tyskland. Med fyra enorma väskor och ett staffli. Fick hjälp av min moder godheten. Den nya Orelis, alltså Daniel, argentinaren säger att jag är bortskämd. Och det är jag väl också men när jag packade ner mitt år i Tyskland och det blev fyra väskor och ett staffli så kunde vi inte göra annat.

Så det här är nog slutet

Adjö då

Avskedsfesten var väldigt fiiiiiiin. Jag fick två huvudlösa Barbiedockor och man dansade barbiedock-dansen för mig. Det kom en massa folk, de var glada och de gav mig presenter. Alltså folket. Man måste bara älska dem.

För tillfället är jag väldigt stressad eftersom jag kanske inte börjat städa/packa än. Därför går jag nu hem och börjar med det tramset. Tar mig kanske en sväng till Ulm också och ikväll blir det det sista Café-mötet EVER.

Anyhow

Adieu

Kollade just in på mitt svenska bankkonto, -10kr.

RIKAST I STAN ELLER? :)

Måste bara tillägga att jag igår berättade för Simon* att min blogg är till för att ge information till andra volontärer och att den är länkad på Ung i Sundsvalls hemsida. Han började skratta. Tydligen läser han min blogg med Googles hjälp. Han tänkte på Barbie och slutade inte skratta. Sverige, jag är ledsen, men jag har nog förstört vårt ryckte.

*En god vän här i Tyska landet EGOBOOST: jag har vänner :):):)

Ibland stör det mig att jag inte har Sveriges största blogg, jag menar, jag är så jävla mycket bättre än alla er andra. Det är typ bara jag och Jörgen som håller standarden i blogg-Sverige.

Den enda anledningen till att jag skrev ovanstående lögn är att jag är lite nervös för min avskedsfest i morgon. Tänk om ingen kommer, tänk om alla har astråkigt, tänk om de ba "fan va skönt att hon sticker" fast på tyska då. De har formligen tvingat mig att ha det där festhelvetet jag ville ju bara sticka, vinka lite sådär coolt med en vit näsduk och åka iväg för att aldrig återvända. MEN ICKE SA NICKE. Avskedsfest ska det vara. ångesten.

Ska ringa hem till min mamma nu, med ett urbilligt "vorwahl" typ man slår in ett nummer före numret och så vips kostar samtalet typ ingenting. Tyskland ligger före Sverige på det området. Sen ska jag gå hem och laga mat. Min mamma kommer att komma tlll München* under Oktoberfesten. Min mamma kommer att dö. Hihi. Mamma oktoberfesten firar 200 år i år. VIEL SPAß liksom :) Lederhosen for life <3

*Hon far vidare till MIG sen, egoboost min egen mamma vil besöka mig. PILUTTA er.

Urspårad.

Jag har inga byxor på mig

RAJDAJDIDAJDAJ RAJDAJDIDAJDAJ
LÄSKIGA UNGAR SOM SITTER OCH GUNGAR;
JAG ÖNSKAR ATT NI ALLA KUNDE HOPPA
NED I MIN VÄRSTASTE SOPPA

Jag sitter och strular med mitt Youthpass, ni vet det där "betyget" för mitt utlandsår som alla här på jobbet tycker är inget att stressa upp sig för och organisationen i Sverige tycker är väldigt viktigt. Jag skriver det på engelska. Bara eftersom jag inte har använt min engelska det senaste året.

Igår grät mina små jungschar-flickor när vi tog avsked och de gav mig små presenter så som en Labello med fruit glance och ett tusen olika badsalter och jag lovade att alltid skriva och snart komma tillbaka igen. Jag vet fortfarande inte varför de älskar mig, men jag älskar dem också. Och med det får det liksom vara bra.

Det drar ihop sig nu. Snart har det gått ett helt år. Snar får jag åka hem och börja om livet på nytt. Typ. Ikväll ska jag säga adjö till mina små flickor, de som jag har haft i Jungschargruppen och som avgudar mig trots att jag inte förtjänar det. Vi ska baka chokladbollar, och en sista gång sjunga "En kulen natt, natt, natt..."

I morgon har jag det sista mötet med min mentor i Ulm, han har skjutit upp våra möten de senaste tre månaderna men nu behöver han mig plötsligt så att jag kan skriva under några viktiga papper och inte vet jag, säga adjö kanske.

På lördag är det avskedsfest och på tisdag kommer mamman hit. Sen onsdag är det dags att kliva på tåget och lämna Blaubeuren. Japp, tåget, hela vägen hem. Eller tja jag tänkte kliva av i Stockholm för ex-volontär seminariumet är ju dagen därpå. Har förresten inte hört ett pip därifrån. Vad håller de mupparna på med? Ibland känns det som alla i volontärbranschen är muppar. MUPPAR! Känner inte en enda som inte är förvirrad som en gås. (Jag är frisk som en nyslaktad gås!) Jag menar folka är i regel helt underbara men också ALLTID förvirrade.

Förresten är det sensommar värme och över 20 grader här. Pilutta er!

Måste springa hem nu.

Här sitter jag och väntar på att min chef som skulle ha varit här för en halvtimme sedan äntligen ska dyka upp så att vi kan börja med den där förbenade Youthpasset som vi egentligen skulle ha gjort under hela året. Jag tröstäter Toffifee och undrar var han har tagit vägen, kanske brinner det någonstans? Isåfall är han ursäktad (han är sån där brandman och ibland piper det och så måste han rusa i väg. Ni vet vad jag menar.) om det inte brinner någonstans är han inte ursäktad utan måste själv brinna.

Nu kommer han visst :)

Adjö då

Min galna hyresvärdinna, die Frau, ringde förresten min chef igår och klagade på att jag hade förstört kylskåpet. Dörren är trasig i gångjärnen och har varit det de senaste nio månaderna. Kylskåpet hade visst hållit i femtio år och aldrig tidigare varit trasigt! Vilken ligist jag var, våldsam, oförsiktig und so weiter... När min chef lite försiktigt påpekade att om kylskåpet nu är femtio år så är det kanske inte så konstigt att det har gått sönder, så slängde hon på luren.

Jag är lite glad att jag ska flytta snart.

Idag är en lång dag. Den började alldeles för tidigt och kommer att sluta alldeles för sent. Samtidigt har det varit en trevlig dag om en lite arbetsamt. Det var nämligen dagen då de pojkar jag haft i integrationsträningen skulle genomföra sitt slutprojekt.

Igår hade vi det sista förberedningsmötet och allt var kaos. Idag dök en av pojkarna inte upp eftersom han var sjuk. Och ändå gick allt bra, de hade väl i slutändan inte så mycket med integration att göra, projektet, men i det här fallet är jag glad över att de lyckades med någonting överhuvudtaget. Mina stackars trettonåringar, högljudda och slarviga fast jävligt söta och rara på sitt eget lilla vis. De höll i stationsspel för skolans femteklassare och det gjorde de bra. Det vill säga femteklassarna hade det roligt och mina pojkar fick känna sig seriösa och duktiga.

Sen var det kaos på Kaféet idag också, från att ha haft i snitt runt 10 gäster hade vi idag 35 stycken. Och ikväll är det möte, för alla medarbetare med tillbakablick på sommarens arbete. Hjälp vad mina dagar är fulla, och mitt i detta ska jag hinna med det där Youthpasset också.

Min svenska organisation hävdar att min koordinernade organisation ska hjälpa mig, men min koordinernade hävdar att min mottagande ska hjälpa mig. Och tydligen är det nytt för i år och struligt, eller jättelätt och överdrivet. Beroende på vem man frågar.

På lördag är det avskedsfest a la åsa och på onsdag om en vecka bär det av hemmåt.

Alltså det där valet? Jag är ju inte i Sverige och har väl missat en del så klart. Men Svt-play har hållit mig hyfsat uppdaterad och jag har naturligtvis röstat*. Dessutom raporterar tidningarna här om "Schwedens Weg nach rechts", Sveriges väg mot höger och naturligtvis om "Die Schwedendemokraten"s oroväckande framfart. Och vad gör Sverige, vi röstar bort det som vi borde vara så stolta över, jämnlikhet och solidaritet och så RÖSTAR vi på pengar. Jag blir så besviken på världen och livet att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Pengar eller människor och så väljer man pengar.

Och inte nog med det, Sverigedemokraterna fick nästan 6% av rösterna. 6 PROCENT?! Hur tänker folk, kan folk tänka? Jimmi åkesson kan få kamma till sina ord så mycket han vill, en "ansvarsfull invandringspolitik" jajamensan det är grejer det! Men människor, röstberättigade idioter, försök att tänka till lite vid nästa val. Människan kan tala väl, men han vill minska invandringen med 90% och bevara Sverige svenskt. Vid det uttalandet borde det ringa en varningsklocka, hos oss alla. En demokrati fungerar inte om man inte tänker innan man röstar.


Och nu måste jag jobba.

*Alla måste rösta! Det finns ytterst få godkända anledningar till att inte göra det. Fattar ni inte att de som inte röstar automatiskt röstar på de som vinner, och på slutresultatet. Det finns ingenting sådat som en blank röst.

Och sen så var det ju det här med ortsnamn i Tyskland.

Alltså i regionen Baden heter den största orten Baden Baden. Jag menar, hur tänkte de där? Sen finns ju allas vår favoritort
Bad Boll också

 

Där nere i mitten, ser ni det? Bad Boll. tihi