Panikångest
I morgon klockan 08:11 går tåget till Arlanda. Det är första etappen. Sedan ska jag placera mig i en flygande plåtlåda som ska kasta mig och sig själv rakt upp i luften. Säkerligen kommer vi att ramla ned igen. OCH min väska har två kilos övervikt.
Hur ska Kempessyrra klara sig utan Kempe? Och hur ska Anders klara sig utan Jörgen?
Hur ska jag klara mig utan min underbara kör och alla fantastiska körtjejer som förgyllt mina onsdagar och lärt mig sjunga fast att jag en gång i tiden inte vågade ta en ton utanför duschen? (Sundsvallskören SjUng är i detta nu en körtjej kort. Alla är välkomna att fylla platsen!)
Och kvartersteatern, vad gör jag om jag inte får min uppmärksamhet genom att stå på scenen? Då måste jag ju bete mig som en tok för att få den på annat håll. Funkar det inte så?
Jag vet inte. Jag vet inte.
Nej, jag får ju ångest.
I'm sad to say I must be on my way
So buy me beer and wiskey 'cause I'm going far away
(Strunta i den uppmaningen förresten, väskan är ju redan överfull)
Här bjuds det på kommentarer
"Vadå flytta till Tyskland, varför det?"
"Jaha? Så du ska flytta till Tyskland. Ensam. Och jobba som volontär. Jaha. Eh, varför?"
"Nej, åk till Umeå med mig istället!"
"Nej, men du måste ju vara hemma och vara sur ju" (/Lillebror, det betyder att han älskar mig och att jag är en trevlig, harmonisk och bra människa)
"Hur tänkte du med Tyskland?"
"Nejmen ska vi inte flytta till Gotland och skaffa getter istället?"
"Meen Åsa, Tyskland?"
Och som ni ser är majoriteten överväldigande positiva till flytten :)
Det blir inga fler tyska ord då den tyska ordboken är nedpackade tillsammans med sugröret och gamle gode Ragnhild.
Sugöret som ville bli tysk
Titta sådana fina disney-ballonger
Frågor som kom upp denna afton; Varför sålde inte Van Gogh några tavlor under sin livstid och varför ska Åsa flytta till Tyskland när hon kan vara hemma i Sverige och baka tårta med Viktoria?
Och sen när jag kommer hem till mitt kök mitt i den mörka natten, vad upptäcker jag då om inte att jultomten Unge Herr O. Stenvall har varit där och lämnat mig ett paket. Jag har försökt få pojken att tala om för mig vad detta förträffliga paket innehåller men han har bara sagt kryptiska saker så som; "Nu när jag täker efter så kanske den kan fastna i tullen" och "Bara försök glömma mig efter den här presenten" Jag är lite nyfiken. Faktiskt.
Packning
Das Religionsbekenntnis
Rosettsamling
Ragnhild
träskulpturer
fotografier
Alldeles nyss lade jag till kläder. För vad jag vet så behövs det i Tyskland också.
And for the record Ragnhild är en gul my-little-ponny-häst. And I'm not leaving without her. Märker ni vad häftig jag är som lägger in lite engelska fraser här och där?
Nå dags för ännu en liten lektion i det tyska språket. Dagens ord är:
Religionsbekenntnis - Religionsbekännelse
Ett fantastiskt användbart ord om du frågar mig.
Ordbokens brist
Det finns ett problem med den luggslitna, gröna, ordboken. Den har inte med världens kanske viktigaste ord.Valross. :(
Die Käsehobel
Igår var jag för sista gången på Monas Ung-i-Sundsval-kontor och sade adjö till henne och Simon. Det skulle väl ha varit ett möte antar jag men vi hade inte så mycket att mötas om, det mesta är helt klart för min del. Jag erhöll dock tre osthyvlar vilka Mona föreslog att jag skulle ge till tyskarna. Så sedan gick jag runt på stan med tre oshyvlar i handen. Men det kan det ju vara värt, jag menar vad är några konstiga blickar jämfört med den översvallande glädje som mina presenter kommer att frambringa. Just det, ingenting :') Det kändes hur som helst väldigt konstigt att kramas och säga adjö för sista gången. Nu är det hela klappat och klart liksom.
Lägg märke till den lilla rosa kaninen.
9 dagar
Igår köpte jag en jättestor resväska. Sen gick jag hem till Viktoria och spelade Risk. Jag förlorade. Nå, nu har jag åtminstone en jättestor resväska att fylla med nödvändiga saker för överlevnad i Tyskland. Strax ska jag hämta min bror vid bussen. Mest för att han är lat men jag antar att jag kan ställa upp för honom så här i slutet av vår tid tillsammans.
Jag flyttar till Tyskland om 9 dagar.
Liksom.
Får jag ingen ordentlig lägenhet där nere så kan jag bo i den :)
Åsa blivande boende på Weilerstrasse
Men tiden har gått fort nog, ja ska jag vara ärlig så vet jag inte vad som hände med den. Nu står jag här med mindre än två veckor kvar. Om mindre än två veckor så kommer jag att sätta min fot på flygplatsen i Stuttgard (aaagh*) och försöka hitta de som ska hämta mig där. De skev i mejlet att de ska ha små svenska flaggor så att jag känner igen dem. Och förtydligade det här med flaggornas storlek med en parantes (really small) Herregud, vad har jag gett mig in på?
Nå, jag har åtminstone fått nästan hela adressen dit jag ska bo nu... Okej, jag har fått gatunamnet: Weilerstrasse men man får väl vara nöjd med det lilla, antar jag. Usch, snart måste jag inse att det här är på riktigt. Ja, ni vet ju hur det är. Jag har vetat att jag kommer att åka en ganska lång tid, men det har hela tiden varit så långt bort. Jag har liksom kört med mentaliteten: Äsch, jag gör det senare. Och nu har jag kommit till en punkt där jag inte kan skjuta upp saker längre. Det är lite nu eller aldrig. Med allting.
Dagens tyska ord är förresten givet. Här kommer det
Schweinegrippeimpfungen: Svininfluensan. Så aktuellt
*den skriftliga versionen av ett nästan panikartat tjut.
En månad kvar nu
"Åsa, om en månad flyttar du till Tyskland."
"Ja.."
"Hur tänkte du då?"
Tänkte och tänkte...
Jag tar upp den gröna ordboken, den luktar gammalt och gott. Sedan tar jag mig en klunk te och slår upp ordet: Migräne - Migrän
Lite nervös är jag ändå
Jag har börjat bli lite nervös nu. För flytten alltså, det börjar kännas lite onödigt att första gången man flyttar hemifrån flytta 200 mil bort till ett ställe där alla pratar tyska..Och vad vet jag om det där stället egentligen, Blaubeuren? Och framför allt vad vet jag om arbetet mer än att det är på en ungdomsgård, egentligen?
Varför kunde jag inte börja plugga precis som alla andra? Nå, för att jag skulle dö av tristess, förmodligen. Det är inte det att jag inte är duktig i skolan, det är jag, jag har aldrig haft några egentliga problem med någonting. Men jag är så oerhört less på att plugga. Oerhört, oerhört less. Tyskland är egentligen ett fantastiskt alternativ och när jag tänkter efter så kommer jag inte på vad jag annars skulle vilja göra. "Alla andra" flyttar också, inte lika långt kanske men flyttar gör de, till Umeå, till Linköping och till Skövde par example. Skulle jag inte flytta så skulle jag bli kvar här, i Söråker, och jobba, säkert i en affär eller någon annan - understimulerande -stans. Det är häftigare att jobba som volontär i Tyskland. Och förhoppningsvis mycket roligare.
Nej, nu tar vi och lär oss ett nytt tyskt ord istället.
Ordet är: Gepunktet - Prickig. Hah, vilket bra ord. Ich möchte gern eines gepunktet Pferd. Jag vill gärna ha en prickig häst.
:)
Deutsche Wörter
Som en liten förberedelse inför min resa, då det tyska språket allra största säkerhet kommer att slå emot mig med full kraft, har jag bestämt mig för att här och nu lära mig ett nytt tyskt ord. Till min hjälp har jag en grön, luggsliten tysk ordbok, tryckt 1985 i Suffolk, England. Jag kommer att öpnna den försiktigt, låta sidorna svepa över fingrarna och sedan pang! bara välja ett ord. Nu gör jag det.
Ordet är: Goldmacher - Guldmakare.
Guldmakare? Jaha, vad sjutton är det för någonting? Vilket ord, vilken besvikelse. Hur mycket användning kan man möjligtvis ha av ordet Guldmakare? :(
Obs, jag kan inte svära på att Rubrikens gramatik är korrekt.
En valross presentation
Rubriken blev lite klurig, hur skriver man som svensk en valross' presentation? Jag vet inte, och nu ser det dessvärre ut som om jag kommer att inleda den här bloggen med en rubrik bestående vad som vid första anblicken verkar vara en särskrivning. Jag ber om ursäkt för det och inleder istället min presentation.
Jag heter Åsa, och är ingen valross. Det vill säga jag väger inte ett ton, har inte en meterlånga betar och inte heller något decimetertjockt späcklager. Jag är ledsen om bloggens namn har vilselett er och ni nu känner er lurade på er naturupplevelse. Detta måste ni tyvärr leva med.
Nå, jag är 18 år och alldeles lagom tjock, precis som Karlsson på taket och det som skiljer mig från många andra är att jag snart ska bosätta mig utanför landets gränser för att arbeta som volontär på en ungdomsgård i Blaubeuren, Tyskland. Detta faktum är den här bloggens levnadsskäl. Det vill säga, den här bloggen finns för att jag ska kunna ventilera mina tankar om det år som jag kommer att spendera i Tyskland och för att ni ska kunna läsa om det. Svårare än så är det inte.
