Mat
Visserligen jobbar jag hela kvällen på kaféet men ändå. Det nämner vi inte nu, då låter ju mina arbetstider inte alls fördelaktiga.
Vet ni förrsten vad? När jag bodde hemma så tog sakerna i kylskåpet aldrig slut med undantag för mjölken. Men nu, nu tar ju maten slut hela tiden! Bröd måste vi köpa nytt nästan varannan dag och mjölk minst var tredje dag och ost och skinka och tja ägg och och smör. Och yogurt och müsli det måste man köpa minst en gång i veckan. Varför finns aldrig maten automatiskt i mitt kylskåp? Och vem är det som äter upp all mat hela tiden, min rumskamrat och jag kan väl omöjligt äta så mycket heller? Är det die Frau? Är det Jesus? Ja, jag vet inte.
Statistiken är i alla fall fantastisk
Fräulein II
Honey
Ibland blir jag lite rädd när folk helt plötsligt räknar mig som en god vän, kallar mig 'Hun' och vill träffa mig ofta och gärna. Det är inte det att jag egentligen har någonting emot det men. Ni vet. Det känns lite konstigt. Och jag kan fråga mig själv, vad har jag gett den här människan för anledning att tycka om mig?
Jag var på julmarknaden med den där tjejen från språkkursen som jag nämnt några gånger igår. Och det var då det för första gången slog mig, jag tycker verkligen om henne. Hon är en sån där människa som är vansinnigt lätt att umgås med och som i princip kan hålla igång en konversation alldeles själv men hon är också en sån där människa som ger en känslan av hon verkligen bryr sig, som har överseende med misstag och som omhuldar en i en sån där vi är vänner och jag är på din sida känsla. Jag försökte länge förstå varför hon vill hålla ihop med mig, jag är bara arton år och nästan tio år yngre och jag har, hur dumt det än låter, gått runt och varit rädd för att hon ska upptäcka att jag bara är ett litet barn och tröttna på mig. Så löjlig är jag. Jag vet inte varifrån det kommer, för vi är definitivt på samma våglängd oberoende av ålder. Det är nog dags att jag slutar titta på mig själv som liten.. Eller så kanske det är på tiden att jag tvättar bort den där stämpeln som ni så vänligt gav mig i högstadiet.
Bra saker att ha vänner som är lite äldre än dig själv och som är tillsammans med folk som är mycket äldre än dig själv : de betalar allt åt dig, det ger dig tonvis med vuxenpoäng.
Dio
Jordens bäste sångare och störste röst har cancer.
Detta kan inte vara.
<3
Svininfluensan
men att ta med sig sin sjuke son till jobbet är faktiskt ingen bra idé, chefen.
Att pojken sedan diagnostiserats med svininfluensan gör inte saken bättre.
Snarare tvärtom är jag rädd.
Pojken satt vid mitt skrivbord och lekte när jag kom hit.
Tipptopp :)
Bensinmacken
Min rumskompis och Manowar
Jag vet.
Jag har inte heller riktigt fått in det i skallen. Manowar och spansk smörmusik.
Vill ni höra hela historien? Jo det var en gång så att min rumskompis också köpte en ny mp3. Men hon hade ingen dator så hon bad mig att få låna min och kanske kolla igenom min musik för att se om hon hittade någonting hon gillade. Det fick hon naturligtvis, även om jag tvivlade starkt på att hon skulle finna någonting som hon tyckte var hörbart. Men så utbrister hon plötsligt "Ich mag dises" och sätter igång en Manowar-låt.
Så hon fyllde sin mp3 med Manowar.
Så i morse till frukost lyssnade vi på Manowar.
Jag är själv inget fan av bandet. Frågar faktiskt mig själv varför jag har en massa skivor med dem sparade på datorn. Det var lite som den där gången när jag upptäckte att jag hade 300 Poison-låtar i datorn. Jag som avskyr Poison.
Men nu tillbaka till det smått överraskande ämnet Manowar. Jag visste faktiskt inte ens att det fanns människor som gillar Manowar, och jag visste definitivt inte att någon som gillar Manowar samtidigt kunde gillar spansk smörmusik och popmusik. Vet ni ens vad vi talar om förresten. Här låt mig visa er:
Hihi, den här låten är förresten helt fantastisk.
Jag menar är de inte söta killarna i Manowar?
Det är nog därför min rumskompis gillar dem.
Hemma
Så där jättestor skillnad är det ju inte egentligen..
Supersekretärin
Utöver detta har jag skrivit en del mejl angående min adventsblogg som i nuläget bara har 7 av 24 dagar täckta. Men om inte det löser sig så är det ingen konst att hitta på en massa människor. Fru Groda och Herr Stövel har tillexempel ett par mycket fina jultraditioner att dela med sig av.
Naturligtvis har jag också serverat de tyska barnen mat. Idag serverade vi dem pasta, linser och korv. Kanske den maträtt i hela världen som ser minst aptitlig ut.
Kanske.
Troligen.
Tyskar och mat. Suck. Smakar gör det men inte ser det mycket ut för världen. Önskar jag hade en bild så att jag kunde visa er. Men icke. Ni får nöja er med att föreställa er den lerbruna geggan ovanpå berget av makaroner med en halv korv som tilltugg..
Nu ska jag och min rumskompis cykla iväg och handla mat. Dagens fråga är förresten, hur länge efter det att bästföre-datumet gått ut, håller egentligen kycklingfiléer?
Det artade sig
Hej god morgon och välkomna.
Helgen artade sig riktigt fint efter mitt lilla deprissionsanfall i lördags. Jag cyklade tillexempel ut på en liten utflykt tillsammans med mig själv till världens vackraste plats där jag satt på en bänk och tittade på en luftballong. Sen så bjöd kafépojkarna mig och min rumskamrat på filmkväll hemma hos en tjej som inte jobbar på kaféet men ändå alltid är där. Die Fetten Jahren sind vorbei är en fantastisk film.
Och igår så blev jag och min rumskompis inbjudna att spela fotboll, min rumskompis mådde inte så bra så hon följde inte med men modig som jag är gick jag dit ändå. Och upptäckte att det bara var okända pojkar där. Och jag då. Tänkte springa och gömma mig och låtsas att jag aldrig gått dit överhuvudtaget men just då råkade jag stöta ihop med fransmannen som hade mitt jobb för två år sedan och som nu pluggar här och då var jag ju tvungen att låtsas att jag kände mig alldeles komfortabel med att spela fotboll med alla de där seriösa killarna. Sedan så kom de båda kafépojkarna också och två män till som jag nästan känner (kan namnet på). Puuh det är tur att jag är en sådan fantastisk fotbollsspelare för annars hade jag ju kunnat skämma ut mig rejält. Istället gjorde jag ett fantastiskt mål och utnämdes till världsbäst... Mål heter Tor på tyska. Toooooooor!
Och senare på kvällen serverades våfflor på kaféet. Jag har nog aldrig ätit så många våfflor i hela mitt liv. I Tyskland äter man våfflor med nutella och dricker öl till. Ja, det är väl så tyskt det kan bli det.
Vad bättre är så lovade en av kafépojkarna, när han fick höra den förfärliga nyheten att min Mp3 avlidit, att han skulle följa med mig och visa var jag kan köpa en ny för en ringa summa pengar. Så det är vad vi ska göra idag.
Nu ska jag cykla de knappa 500 meterna ner till kafét och börja laga mat till de tyska barnen. Idag serveras inte ost eller pasta utan Chili con Carne. Jag vet. Livet är fullt av överraskningar
:)
Skärseldens lågor
Varför idag inte är en BRA DAG?
Vilken jävla fråga
Ingenting fungerar idag
OCH min mp3 är trasig.
Min mp3 är trasig, snart börjar jag gråta.
dumma svt-play förresten, vad är det för djävla fasoner att inte tillåta folk som uppehåller sig i Tyskland se på skidåkningen.
Jävla svt
Varför finns det inga hårdrockare i Tyskland? Varför vill ingen se på Alice Cooper med mig?
Nu ska jag gå ut och gräva mig en grop. Sen ska jag ta med mig mitt duntäcke och min gigantiska tyska kudde och gömma mig i den gropen.
Må ni alla brinna i skärseldens lågor :)
Tänk på vad du äter,
Nå förresten så tycker jag inte alls att det är ruskigt svårt att övertyga mig själv om att biologiskt odlade saker är de bästa. Snarare tycker jag att det är svårt att förstå att det finns människor som inte tycker det. Varför accepterar någon att det vi äter inte är biologiskt. Det är som att fråga någon "Jaha, och vad vill du ha då. Ett alldeles vanligt salladshuvud som har växt på en åker, vattnats med regn och värmts av solen? Eller kanske det här salladshuvudet som har växt i ett växthus, vattnats med hälsoskadliga och miljöförstörande gifter och värmts av lysrör?"
Och nu, Skönlitteratur
"En klase bananer tack"
Kassörskan log välvilligt mot honom.
"Bananer, ja, då ska vi se. Vilken sort får det lov att vara?" Frågan förvirrade honom, han hade aldrig tidigare hört talas om att det skulle finnas olika sorters bananer.
"Ehm, vanliga bananer?" svarade han förvirrat. Kassörskan log överseende
"Vi har två olika sorter" Förklarade hon och tog fram två bananklasar för att hålla upp dem framför honom. "Den här klasen" Hon nickade i riktning mot den klase hon höll i sin vänstra hand. "besprutades med ca 40 kg gift under sin tid på plantagen som förövrit låg på ett område där det tidigare växt regnskog" hon rynkade lätt på ögonbrynen som för att komma ihåg någonting mer att säga, sedan slätades ansiktet ut igen och hon fortsatte uppenbart nöjd med sig själv. "Sen så har inte heller arbetarna på plantagen där de här bananerna växte" hon nickade åt vänster igen "speciellt mycket rättigheter, ingen garanterad minimilön, ingen fast anställning och så. Och de klagar visst på att de får bestående men av bekämpningsmedlerna.. Ja, men vi vet ju alla hur gnälliga de är i Sydamerika." Hon skrattade till, varmt och klingande, åt sin egen lustighet. Han log pliktskyldigt men blekt.
"Sen så har vi den här också" Kassörskan nickade mot bananklasen hon höll i sin högra hand. "den odlades utan kemiska bekämpningsmedel och garanterar också att alla arbetare i processen har fått den ersättning de ska få. Ja du vet, inte bara i pengar utan också när det gäller sjukförsäkring och så vidare. Men den är naturligtvis lite dyrare" Hon log igen, "nå vilken sort ska du ha?"
"Ursäkta, men är ni säker på att ni vill köpa de här äggen?" Hon såg oförstående på mannen i kassan. "Ja, naturligtvis" svarade hon osäkert "varför skulle jag inte vilja det? Jag har ju lagt dem på bandet tillsammans med mina andra varor"
"Ja, naturligtvis, det är bara det att jag inte kan garantera dig att hönorna från vilka de här äggen kommer har det bra" mannen i kassan skakade lätt på huvudet.
"Ursäkta?" sade hon.
"Ja, det är bara det att jag råkar veta att hönorna i fråga ständigt sitter instängda i pyttesmå burar innuti en väldig lada, göds upp på konstfoder och får sin sin värme från lysrör inte från solen"
Hon kom inte på någonting bra att säga så hon stod bara kvar och stirrade på dumt honom. Då tog han till orda igen. "Och jag kan inte låta bli att lägga märke till att du inte valt kotletterna från våra ekologiska varor." han gjorde en paus som för att låta henne försvara sig, men inte heller nu kom hon på någonting att säga. "Visste du att den där grisen" han tog upp den inpaketerade köttbiten "levde på ett alldeles för litet utrymme och att den fick färdas mycket långt i lasbil bara för att kunna slaktas där det var som billigast?" fortsatte då mannen förebrående. Hon kom på sig själv med att skaka på huvudet.
"det blir hur som helst 134 kronor och femtio öre"
Jag är faktiskt ruskigt söt, om man tänker efter.
Idag har jag varit på konstmuseeum i Ulm med de andra EVS-volontärerna i området, dessutom har jag köpt en present till mig själv. Disneyfilmen Robin Hood. Det förtjänar jag eftersom jag är så söt. Förra veckan köpte jag Herkules. Meningen är att jag ska ge mig själv alla Disneys filmer. Jag menar jag är ju faktiskt ruskigt söt om man tänker efter. Därför förtjänar jag ruskigt många Disneyfilmer. På tyska.
Om inte min rumskompis slutar spela spansk smörmusik i kontoret intill så måste jag nog döda henne. :(
Diska
Sen ska jag äta upp crepsen som är kvar sen igår.
Jag älskar att äta mat.
Sen ska jag på språkkurs.
Sen ska jag jobba.
Sen ska jag sova.
Vad ska ni göra idag? Nej, herregud, hahah jag skojade bara. Det är jag inte det minsta intresserad av!
Die Nachbarin
Mitt café
Jag kom just tillbaka från Caféet där jag återigen (liksom varje måndag och tisdag) lagat och serverat mat till en massa tyska skolbarn som kräver Nachslasch konstant. Idag serverade vi pasta med skinka och ost. Pasta och ost verkar sannerligen vara ett av Café Viers specialiteter. Vi serverar det nog bara 9 av 10 gånger.
Barnen var extra jobbiga och skräniga idag, så jag känner det lite som om någon har holkat ut mitt huvud. Så fort min chef kommer tillbaka från sin lunch - alltså allt ifrån 2 minuter till 3 timmar från nu, det här med att tyskar ska vara punktliga är ett stort skämt, alla jag känner här kommer och går som de vill och respekterar tider ungefär lika mycket som de respekterar småsten och cyklister- Vänta var var jag nu? Jo, just ja, när min chef kommer tillbaka så ska jag författa ett mejl med en fråga för adventsbloggen. Igår var jag på ett viktigt möte i Stuttgard och kände mig häftig, förresten, det var om det där migrationsprojektet som jag ska börja jobba med i februari.
Mitt café, när det är tomt på skräniga människor och fyllt med underbar musik. (som dock inte kan höras på bilden)
En bra morgon
En morgon är bra när man börjar den med att dricka varm choklad och äta äggmackor. En morgon är ännu bättre när man fortsätter den med att cykla bort till kontoret och titta på live-sändningarna från Bruksvallsoppet där man kan se på sina bröder som skidar fram i spåren :)
Igår var jag inne i Ulm med den där tjejen från språkkursen som jag nämnde här. Hon är jättetrevlig och det var en massa annat folk från en sammanslutning av engelsspråkiga människor i Ulm där så det var kul och väldigt skönt att faktiskt förstå vad alla sa hela kvällen. Även om medelåldern var strax över 35. Men vi var två "ungdomar" där så jag klagar inte. Problemen kom sedan när jag skulle hem, jag hade kollat upp mycket ordentligt när det sista tåget gick hem. Men ack, man ska alltid läsa det finstilta. För hör och häpna det var inte alls ett tåg utan en buss. En buss som visst bara gick fram till den sista oktober.. det blev till att betala 30 Euro för en taxi hem.
fjortonde november tjugohundranio
Fräulein
Trettonde november tjugohundranio - die Frau går in i min lägenhet
Trevligt att ni är här. I dag har jag sökt igenom 2000 bilder och valt ut de som var bra, sedan har jag spånat mer på adventsbloggfrågan. Nu är jag precis tillbaka från en två och en halv timmes lunch. Eftersom det är fredageftermiddag så är ingen här på kontoret förutom jag. Så jag ska snart göra kväll jag med, tänkte ta mig en cykeltur faktiskt. Idag är det nämligen riktigt varmt i Blaubeuren. Och jag kan svära på att jag faktiskt såg solen i ungefär 3 minuter i förmiddags. Det var ett trevligt återseende. Ikväll är det Freitagskino på Kafét igen, Siben Leben med Will Smith, jag har aldrig hört talas om den filmen men det ryktas att Will Smith pluggade tyska mycket intensivt för att lära sig prata flytande under inspelningen...
Ehrm.
Och förresten så tror jag att die Frau går in i vår lägenhet och snokar när jag och min rumskompis inte är hemma. Jag baserar detta antagande på att hon en gång kom in i lägneheten när jag fortfarande inte gått till jobbet, trots att klockan var kring elva. Och på att vår dörr stod öppen igår när vi kom hem. Hon har dock sagt till min rumskompis att hon inte har någon nyckel till vår dörr. Jag borde förstås vara förbannad på henne, vilken störd tant! Men jag kan inte uppbringa mycket illvilja, vilket får mig att fundera på vad det är för fel på mig som inte reagerar starkare på att folk faktiskt går in i mitt hem när jag inte är hemma.. Det är faktiskt olustigt nu när jag tänker på det. Hjälp mig någon, vad gör man åt en sån sak?
Nej, Tyskland!
De kan inte ens klottra ordentligt här, vadå BUK liksom? :(
Hösten är deprimerad
Jag har försökt trösta hösten geom att säga åt honom att det är okej att vara ledsen, men att han borde släppa taget om sommaren och låta vinterns kyla frysa tårarna till fallande snö, för då kommer skönheten i allt det gnistrande vita att göra honom glad igen. Jag har försökt tala om för honom att det här är en normal process som alla höstar måste gå igenom, att bli vinter är att mogna, har jag sagt. Men han är som ett vettskrämt barn som krampaktigt håller kvar i det som varit trots att en förändring skulle vara så mycket bättre. Trots att det som finns kvar av gårdagen bara är smekande minnen av sommarvarma vindar. Jag vet inte hur jag ska få honom att våga släppa taget och skingra de tårfyllda regnmoln som döljer alla de berg som tillsammans bildar den skål i vilken Blaubeuren ligger nedbädad i våta löv. Men jag vet att om han inte gör det så kommer ingen snö att falla här.
Adventsblogg
Hejsan
Först och främst vill jag be om ursäkt för föregående dagars usla humör, men det låg faktiskt en död duva i trappan på cantralstationen.
Nå, jag sitter nu på kontoret och försöker komma på en bra fråga till min adventsblogg. Meningen är nämligen att vi ska fråga 24 olika personer en och samma fråga och sedan publicera svaren och en bild som personen själv tagit i bloggen. Det här uppdraget innebär många fördelar, bland annat att jag får använda hur många rosa post-it-lappar jag vill och dessutm att jag inte känner mig som jordens allra mest onödiga människa. Nå hittills har jag utarbetat följande förslag
"Was ist die erste das du denkst auf wenn du das Wort Weihnachtszeit/Adventszeit hört"
"Zeigen mir mit einem Bild was Weihnachtszeit für dich bedeutet" eller var för inte
"Welches Bild hast du vor Auge, wenn du an Weihnachten denskt?"
Jag ber om ursäkt för den tyskan som precis som vanligt är helt åt fanders. Men jag har i alla fall ansvar för en adventsblogg, vad har du?
Märk förresten hur skickligt jag har översatt alla viktiga detaljer på adventsbloggen till tyska. Jag är fantastisk.
Clementinens försök
Den här dagen kan slänga sig i väggen.
Clementinen försökte utan resultat att muntra upp mig..
Snart tänker jag gå hem och sen tänker jag ge mig ut och springa och sen tänker jag äta mackor med hallonmarmelad och dricka te tills jag spyr :) Men först ska jag inte-jobba en stund. Tror att jag tänker börja skriva på den där Lär-dig-svenska-boken jag och min syster ska ge ut och bli stenrika på.
Ernst min Ernst
Har man en magnetremsa och post-it-lappar så får man väl för fan se till och använda dem till att skriva upp viktiga saker. Ni vet sådant som man vill komma ihåg.
En död duva, en centralstation och tystnad
Är det höst nu, eller?
Svin
Hej era svin, idag vill jag bara meddela er om att ni suger. Här publicerar jag världens kanske roligaste inlägg med en bild på en blogg där jag har ändrat "Kategorier" till "Hästar". Och vad får jag för respons? INGEN. Vad är det för fel på er? Det är ju jätteroligt. JÄTTEROLIGT
En termos te och en önskan
I morse vaknade jag klockan ett, det var min rumskompis och inte jag som insisterade på att vi skulle stanna ute till halv fyra i går. Tydligen gör man så i Argentina, nå nästa helg gör vi det på mitt vis och går och lägger oss klockan elva. Nå, nu sitter jag här på kontoret med en termos te och min dator. Utanför fönstrern är det redan mörkt. Klockan är halv sex. Snart ska jag cykla hem genom det mörka Blaubeuren för att laga middag. Risken är stor att jag får göra det själv för min rumskompis äter vanligtvis inte på helgerna. Jag ska laga tortillini tror jag. Tortillini är gott :)
Dagens önskningar: Att män över 30 slutar bjuda ut mig på middag.
Adventskalender
Min senaste arbetsuppgift här på kontoret är förresten att designa en adventsblogg. Titta nu noga på det här exemplet som jag ska presentera på måndag och upptäck hur otroligt roligt man kan ha det på jobbet.
Dör faktiskt lite inombords. HAHAHA
Weinforum
Det var smått surealistikt. Vinprovning liksom. Vinprovning på tyska.
Och för er som undrar vad jag är för en slags konstig volontär som arbetar på vinprovningar så kan jag tala om för er att organisationen där jag arbetar varje år gör det här för att samla in pengar som sedan används till att arrangera sommarläger för barn.
Das Büro
Mitt lilla hörn av kontoret har jag dock sett till att hålla fint. Jag menar någon måtta får det ju vara. 
Frau Kempe
Jag är världsbäst. Min syster och mamma är här på besök. I söndags spelade jag fotboll med alla mina tyska vänner och livet är fint :)
Die Flitterwochen sind vorbei
Ja, jag har varit här i en månad och en dag nu. Och på avreseseminariet sa de att under den första tiden skulle allt vara nytt och spännande och därför kul men att man sedan brukade gå ner i en svacka. Så här sitter jag och väntar på att bli deprimerad.
Medan jag väntar kan jag lika gärna berätta om min helg. Som ni kanske har förstått så har jag inte så där väldigt mycket arbetsuppgifter här på kontoret men den här helgen har jag jobbat både fredag och lördag kväll på Kaféet. I fredags var det som sagt Freitagskino med Fucking Åmål. Jag har alltså nu sett Fucking Åmål dubbad till tyska och överlevt. Det kom som vanligt inte så mycket folk men några stycken kom ändå även om de var i 30 års åldern och säkerligen inte tyckte filmen var någon hit. Jag trodde att kaféet var ett ungdomsställe men uppenbarligen inte... Undra hur de tänkt när de valde Fucking Åmål? Det var faktiskt lite pinsamt. Nå, jag är oskyldig och om någon frågar så förstår jag ingenting...
Sen i lördags var det Reformationstag, då var kaféet också öppet och utanför hade vi facklor och eldar och alla som kom (7-8 stycken) fick skriva med en fackla i luften vilket fotografterades med lång slutningstid. Det blev riktigt snyggt. Men det hela var samtidigt lite sorgligt. Det kommer ju nästan inget folk och min chef är så engagerad och han hade skrivit en liten text om vad reformationen var för honom och så vidare. Det var sött.
Själv höll jag i en fackla i 4 timmar vilket har fått till följd att mina händer fortfarande luktar vax :)
