fjortonde november tjugohundranio

Det är någonting med vissa dagar. De är gråa, fuktiga och uppkäftiga. Och det spelar ingen roll om man bestämmer sig för att man ska mysa och dricka varm choklad och läsa. För dessa dagar ser till att förstöra sådana nöjen genom att göra sig vansinnigt uttdragna eller genom att se till så att man inte har någon mjölk hemma. Och man lämnas med kännslan av att man desperat behöver någonting utan att kunna komma på vad man saknar. Frustrationen kliar innanför panbenet, bara för att man inte kan komma åt att klia sig där. Man kan försöka trösta sig med choklad, men det kan vara bäst att krypa ned under täcket och gömma sig istället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0