Det artade sig
Hej god morgon och välkomna.
Helgen artade sig riktigt fint efter mitt lilla deprissionsanfall i lördags. Jag cyklade tillexempel ut på en liten utflykt tillsammans med mig själv till världens vackraste plats där jag satt på en bänk och tittade på en luftballong. Sen så bjöd kafépojkarna mig och min rumskamrat på filmkväll hemma hos en tjej som inte jobbar på kaféet men ändå alltid är där. Die Fetten Jahren sind vorbei är en fantastisk film.
Och igår så blev jag och min rumskompis inbjudna att spela fotboll, min rumskompis mådde inte så bra så hon följde inte med men modig som jag är gick jag dit ändå. Och upptäckte att det bara var okända pojkar där. Och jag då. Tänkte springa och gömma mig och låtsas att jag aldrig gått dit överhuvudtaget men just då råkade jag stöta ihop med fransmannen som hade mitt jobb för två år sedan och som nu pluggar här och då var jag ju tvungen att låtsas att jag kände mig alldeles komfortabel med att spela fotboll med alla de där seriösa killarna. Sedan så kom de båda kafépojkarna också och två män till som jag nästan känner (kan namnet på). Puuh det är tur att jag är en sådan fantastisk fotbollsspelare för annars hade jag ju kunnat skämma ut mig rejält. Istället gjorde jag ett fantastiskt mål och utnämdes till världsbäst... Mål heter Tor på tyska. Toooooooor!
Och senare på kvällen serverades våfflor på kaféet. Jag har nog aldrig ätit så många våfflor i hela mitt liv. I Tyskland äter man våfflor med nutella och dricker öl till. Ja, det är väl så tyskt det kan bli det.
Vad bättre är så lovade en av kafépojkarna, när han fick höra den förfärliga nyheten att min Mp3 avlidit, att han skulle följa med mig och visa var jag kan köpa en ny för en ringa summa pengar. Så det är vad vi ska göra idag.
Nu ska jag cykla de knappa 500 meterna ner till kafét och börja laga mat till de tyska barnen. Idag serveras inte ost eller pasta utan Chili con Carne. Jag vet. Livet är fullt av överraskningar
:)
