En Valross i Tyskland

Orelis och jag har slutat respektera våra arbetstider. När klockorna ringer på morgonen så ligger vi kvar allra minst en halvtimme. Sedan äter vi långsamt och ofta utan att säga någonting annat än "möchstes du Te?"  frukost tillsammans, försvinner in på våra rum och byter om. Träffas sedan åter i badrummet och borstar tänderna. Tittar slött på klockan och upptäcker att hon är strax efter nio. Låter inte det stressa oss nämnvärt. Lämnar lägenheten kring kvart över nio, går förbi posten på vägen till jobbet och anländer strax efter halv tio. Vår arbetsdag börjar egentligen klockan nio prick. Men i Blaubeuren är man inte så noga med tider och än är det ingen som har anmärkt på det. Inte allt för sällan är vi först på jobbet ändå.

Nu sitter jag här  på mitt kontor och dricker mitt medhavda kamomillte för att dämpa mensvärken. Igår åt jag upp en hel påse Merci-choklad av samma anledning, en behandling som jag såhär i efterhand inte rekomenderar. Snart ska jag bråka med hemsidan igen.