Ett hav



Där finns ett hav, stilla och lugnt, gråblått och disigt.
Vackert men tomt. Dött som en ruttnande fågel på ensam och stenig strand.
Och mitt ute på detta vatten, finns inte en chans att nå land.
I det finns det öar av kärlek och tro.
Men inte nån eka och du kan inte ro. 
      
Där finns träd vävda av viskningar sagda i natten,
och stenar som glimmar av de vackraste skratten.
Där finns kärlek och kyssar och all fantasi.
Men inte en endaste uns av magi.
Där finns lycka och ömhet och vänskapen med.
Och tusen små blommor med bladen på sne.

Man kan komma till öar om man kryssar med båt,
men bara det stormar och är riktigt svårt.

Kan hända att seglatsen är värd all den mödan

men troligtvis har Du trotsat stormen
alldeles i
 onödan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0