Kirchentag i München

För att på något vis börja från början och ta igen den tid vi har förlorat tillsammans ska jag nu berätta om mina upplevelser på "Kirchentag" för 10 dagar sedan.

Insgesamt var det 400 000 människor där. Känslan var lite som en rockfestival fast med präster istället för hårdrockare på scenen och med en lite lugnare publik. Ich meine, hallo... Marken var till och med moddig och det regnade 90% av tiden. Och det var riktigt intressant, trots att jag naturligtvis fick festivalsabstinens.

Det var väldigt många spännande föreläsningar så som "Är den humanitära folkrätten död?" och Zigenarnas stauts i samhället und so weiter. På den senare var tyskan lite otydlig så jag hörde en massa spännande saker som tillexempel hur bra det var att zigenarna tvångsdöps i Rumänien. Alla applåderar vilt. Var ju tvungen att fråga Jonas efteråt. Det hade tydligen absolut inte sagt någonting sådant. Så det kan gå. Så det kan gå.

Den kvällen var vi på konsert också och i mellansnacket sa han på scenen plötsligt "Der gibt's keine Juden in Andorra" ("Det finns inga judar i Andorra") Jag hade lite svårt att hänga med där med kan jag säga. Men ingen fara på taket, det hela handlade tydligen om en väldigt bekant tysk bok, jag aldrig hade hört talas om. Ingen nynazistvarning på kyrkodagarna alltså. Och det var ju skönt.

Var på en stor konsert också, 40 000 människor och det var varken Maiden, Metallica eller Alice. Det var Wise Guys* och det regnade hela tiden. Och det löjliga är att det var kul ändå.

Sen var Horst där också. Han är tydligen Tysklands kung utan krona. Fast det visste inte jag. Tog en bild på honom när han höll tal. Tyvärr hörde jag inte vad han sa. Men det var säkert inget vettigt i alla fall. Kungar säger ju så mycket strunt.

Han är på storbildsskärmen. En fantastisk bild om jag får säga det själv. De övriga människorn på bilden har ingenting att göra med...         Horst <3

 

*Ett tyskt acapellaband som inte var lika värdelösa som det låter. Inte alls faktiskt. Bra texter var det hur som helst :) Fast det kunde ju behövt ett par gittarrer och en bas. Minst.

 

München, som förövrigt är en väldigt fin stad, var överfylld.


Jaja, nu räcker det. Summan av kardemumman är i alla fall att kristna massfestivaler inte är så läskigt som det låter. Utan väldigt bra, spännande och interessanta. Och tja, inte så speciellt kristna.

Ska jobba nu eller nåt .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0