En Valross i Tyskland

Valrossen är inte längre i Tyskland. Inte heller är hon hemma än. I nuläget undviker hon att komma hem genom att vara i Örebro hos sin syster Jörgen. Tidigare har hon uppehållit sig i både Stockholm, Södertälje, Borås, Göteborg och Åbo. När hon kommer hem till Söråker så måste hon ju ta tag i sitt liv, starta upp på nytt och söka jobb. Låter ju jättejobbigt. Bättre då att vara i Örebro, hos Jörgen.

Ett helt år var hon i Tyskland, konstigt, för nu känns det som om hon alls inte varit där. Någonsin. Möjligtvis har hon drömt alltihop. Här pratar ingen tyska, och det är kallt och höstigt. Ingen stannar vid övergångsställerna och ingen säger "grüss Gott" när man går förbi.

Seminariumet för ex-volontärer var Gud. Om man får uttrycka sig på det sättet? Maten på Lidingö-folkhögskola är någonting speciellt, människorna som åkt som volontärer är någonting speciellt.

Jag tror detta är ett avskedsinlägg. Jag är inte längre volontär, även om jag fortfarande är en valross. En arbetslös valross. Jag funderar på att flytta till Göteborg och plugga antropologi eller fred-och konfliktvetenskap nästa höst. Men det är ju ett helt år dit. Dessutom blir det kanske Edingburgh istället. Livet har alldeles för många möjligheter. Först ska jag landa hemma och pussa lite på min små bröder som fortfarande bor kvar. Och på pappan och mamman så klart.

En liten fotnot, jag åkte tåg hem från Tyskland. Med fyra enorma väskor och ett staffli. Fick hjälp av min moder godheten. Den nya Orelis, alltså Daniel, argentinaren säger att jag är bortskämd. Och det är jag väl också men när jag packade ner mitt år i Tyskland och det blev fyra väskor och ett staffli så kunde vi inte göra annat.

Så det här är nog slutet

Adjö då