Herr Finansminister hälsar
Hej världen,
igår träffade jag Baden-Württembergs finansminister. Han såg inte alls ut som Anders Borg. Vi var i Oberkirch eller möjligtvis Oberkirchen jag och min chef på ett stort möte, det handlade som ni nog räknat ut om pengar. I det här fallet mer pengar till ungdomsarbete på landsbygden. Det var i alla fall vad vi tyckte, jag och min chef. Vad finansminitern tyckte var väldigt politiskt korrekt.
Det var ett fint möte, vi började med att komma försent eftersom själva möteslokalen var undangömd högt uppe på ett berg nedanför en borgruin. Sedan beställde vi oss en ordentlig lunch (portionerna i Baden är ondsinta, jag kämpade och kunde verkligen inte äta mer än hälften. Tänk, i Sverige tycker jag alltid att man får för lite mat när man går på restaurant, här får man tre gånger så mycket som man någonsin kan äta) när jag och min chef ätit startades mötet och förberedelserna inför Finansministerns ankomst satte igång.
Det gick en massa timmar.
Sen kom han. FINANSMINISTERN. damdamdamdaaaaaaaaaa. Han var söt, han såg ut som en riktig finansminister med grått hår och runda glasögon. Jag lyssnade så uppmärksamt som mitt trötta huvud orkade med och gjorde mig mycket bra som representant för Baden-Württemberg europeiska volontärer.
Och mot slutet hette det plötsligt "Och nu är det så att vår svenska skulle vilja ha en bild tillsammans med Finansministern" Det var lite av en överraskning, tänk jag kunde inte påminna mig om att ha bett om någonting sådant. Men vad kunde jag göra annat än att le och nicka. Ja just ja! Ja, det ville jag ju. Jättegärna. Medan min ondsinte chef diskret visakade att det visst var han som spridit den lilla lögnen eftersom Han ville ha en bild att visa upp.
Vi tog en bild, jag fick Herr Finansministerns visitkort och skulle lova att hälsa Sverige.
Så öh, Sverige, Herr Finansminister hälsar.
igår träffade jag Baden-Württembergs finansminister. Han såg inte alls ut som Anders Borg. Vi var i Oberkirch eller möjligtvis Oberkirchen jag och min chef på ett stort möte, det handlade som ni nog räknat ut om pengar. I det här fallet mer pengar till ungdomsarbete på landsbygden. Det var i alla fall vad vi tyckte, jag och min chef. Vad finansminitern tyckte var väldigt politiskt korrekt.
Det var ett fint möte, vi började med att komma försent eftersom själva möteslokalen var undangömd högt uppe på ett berg nedanför en borgruin. Sedan beställde vi oss en ordentlig lunch (portionerna i Baden är ondsinta, jag kämpade och kunde verkligen inte äta mer än hälften. Tänk, i Sverige tycker jag alltid att man får för lite mat när man går på restaurant, här får man tre gånger så mycket som man någonsin kan äta) när jag och min chef ätit startades mötet och förberedelserna inför Finansministerns ankomst satte igång.
Det gick en massa timmar.
Sen kom han. FINANSMINISTERN. damdamdamdaaaaaaaaaa. Han var söt, han såg ut som en riktig finansminister med grått hår och runda glasögon. Jag lyssnade så uppmärksamt som mitt trötta huvud orkade med och gjorde mig mycket bra som representant för Baden-Württemberg europeiska volontärer.
Och mot slutet hette det plötsligt "Och nu är det så att vår svenska skulle vilja ha en bild tillsammans med Finansministern" Det var lite av en överraskning, tänk jag kunde inte påminna mig om att ha bett om någonting sådant. Men vad kunde jag göra annat än att le och nicka. Ja just ja! Ja, det ville jag ju. Jättegärna. Medan min ondsinte chef diskret visakade att det visst var han som spridit den lilla lögnen eftersom Han ville ha en bild att visa upp.
Vi tog en bild, jag fick Herr Finansministerns visitkort och skulle lova att hälsa Sverige.
Så öh, Sverige, Herr Finansminister hälsar.
Kommentarer
Trackback
