Konsten att vara värdefull

Jag sitter och strular med mitt Youthpass, ni vet det där "betyget" för mitt utlandsår som alla här på jobbet tycker är inget att stressa upp sig för och organisationen i Sverige tycker är väldigt viktigt. Jag skriver det på engelska. Bara eftersom jag inte har använt min engelska det senaste året.

Igår grät mina små jungschar-flickor när vi tog avsked och de gav mig små presenter så som en Labello med fruit glance och ett tusen olika badsalter och jag lovade att alltid skriva och snart komma tillbaka igen. Jag vet fortfarande inte varför de älskar mig, men jag älskar dem också. Och med det får det liksom vara bra.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0