En Valross i Tyskland

Jag har alldeles nyss kommit tillbaka från ett litet samtal med min chef. Samtalet hade ingenting att göra med att jag med uppenbart uppsåt försover mig varje morgon. Vi bor ju ändå i Blaubeuren och som jag tidigare nämt respekterar man här tider lika mycket som man respekterar alla småstenarnas önskan att målas vinröda.

Nej,nej min chef ville bara att jag skulle ta på mig ansvaret för en grupp ungdomar som vill samla in pengar till Haiti. Det låter väl mysigt :) Sen ska jag planera ett tre timmar långt "seminarium" för en annan grupp barn/ungdomar med tema integration. Känns bra att få mindre kontorsarbete

Tänkte bara att jag skulle dela med mig av det. Det är ju när allt kommer omkring det den här bloggen är till för. "Skriv allt som har med ditt EVS år att göra", sa min Mona innan jag åkte. Och jag kan inte låta bli att undra om den här bloggen inte innehåller lite för mycket konstiga erkännanden (så som att jag duschar och äter clementiner samtidigt, lyssnar på Roxette eller att jag inte får se på OS-tillräckligt ofta..) och lite för få konkreta reflextioner om mitt arbete.

åh, andra sidan

Jag äter clementiner och duschar under mitt EVS år, därför måste det rimligen löpa under kategorin "ha med mitt EVS-år att göra"

PS. inte heller jag vet varför texten plötsligt blev fet och kursiv. :(

Ska bara fylla i "2010" på alla de 2000(!) FELTRYCKTA katalogerna.

Inte mycket att nämna egentligen.

Jag borde förmodligen blogga. Jag borde berätta för er att jag är hemma (eller ni vet, borta) igen. I Tyskland noch mal alltså. Det är bara det att jag inte orkar. Vill inte, vill inte, vill inte. På fredag fyller jag år, folk insisterar på att jag måste fira det. Folk kan gå och dö. Ja ni hör ju på vilken nivå jag nu jobbar. Snart ska jag ned till cafét och laga mat, förmodligen pasta med ost. Idag har jag dessutom designat ett plakat för Fredagsbion och gått runt och lämnat ut det i Blaubeurens alla affärer.

Det sitter förresten en katt i elektronikaffären på andra sidan gatan. Jag vet inte varför, förmodligen jobbar den där.

På tisdag åker min rumskopis, min chef, en volontär från Danmark och jag till Berlin för att delta i någon miljövecka. Det tar tydligen bara 6 timmar med bil till Berlin härifrån. Det är autobahns fel, eller förtjänst om man så vill.

Adieu

Sen så har de fått för sig att jag kan måla också. Tyskarna. Så de har satt mig på att måla en stor tavla av julkrubban, ni vet med visemän, åsnor, Jesusbarn och hela köret. Sen ska tydligen ansikterna skäras bort så att det blir en sån där rolig tavla där man kan ge Jesus sitt eget ansikte.  Jag har försökt tala om för dem att jag inte kan måla. De lyssnar inte. Fan.

Snart ska jag på ett stort miljömöte i Stuttgard. Så häftig är jag.
Idag har varit upp och ned men vädret har varit underbart. -10 grader och solsken. Tyskarna gnäller såklart, gnälliga jävlar de där tyskarna. Det gör ingenting. Jag är glad ändå.

På söndag är det Weihnachtsbonbon. Det är någonslags avslutningsgrej på Kaféet. Jag måste berätta någonting om den svenska julen. En saga eller en dikt eller något. Lussekatter ska jag också baka :) Lussekatter.

Idag är Jörgens och mitt pepparkakshus att beskåda på adventskalendern.

En liten förklaring verkar vara på sin plats då det framkommit att en av mina många läsare saknar hjärnceller. Jag vill inte peka ut någon och låter därför denna person vara anonym.

Jag gör adventsbloggen på uppdrag av jobbet. Det är alltså Evagelisches Jugendwerk Blaubeurens årliga adventskalender som i år görs av mig och är i form av en blogg. Jag har gjort designen och jag sköter den, därav den fina snöfyllda headern och tja ni vet det allmänna snygga utseendet. Men det är inte mitt nya hemliga fritidsintresse att fråga tyskar vad de tycker om julen.