Kontorsarbete

Vi jobbade faktiskt mycket seriöst, fram till dess att vi fann den gigantiska tomekostymen




Mat

Nu ska jag gå hem och laga mat. Idag har arbetstiderna varit alldeles rättvisa, till kontoret halv tolv och därifrån klockan tre. Som det ska vara.

Visserligen jobbar jag hela kvällen på kaféet men ändå. Det nämner vi inte nu, då låter ju mina arbetstider inte alls fördelaktiga.

Vet ni förrsten vad? När jag bodde hemma så tog sakerna i kylskåpet aldrig slut med undantag för mjölken. Men nu, nu tar ju maten slut hela tiden! Bröd måste vi köpa nytt nästan varannan dag och mjölk minst var tredje dag och ost och skinka och tja ägg och och smör. Och yogurt och müsli det måste man köpa minst en gång i veckan. Varför finns aldrig maten automatiskt i mitt kylskåp? Och vem är det som äter upp all mat hela tiden, min rumskamrat och jag kan väl omöjligt äta så mycket heller? Är det die Frau? Är det Jesus? Ja, jag vet inte. 

 

Supersekretärin

Idag har jag har designat ett plakat inför die spielmesse som äger rum i helgen. En trevlig tillställning som går ut på att man får testa en massa olika brädspel och köpa fika av vårt Kafé. Dessutom har jag lagt upp lite nytt på organisationens hemsida (se länkar) och därför känt mig som en riktigt proffsig kontorsarbetare. Det är ganska proffsigt att hålla på med en och samma artikel i 3 timmar. Tro inte annat!  
Utöver detta har jag  skrivit en del mejl angående min adventsblogg som i nuläget bara har 7 av 24 dagar täckta. Men om inte det löser sig så är det ingen konst att hitta på en massa människor. Fru Groda och Herr Stövel har tillexempel ett par mycket fina jultraditioner att dela med sig av.  

Naturligtvis har jag också serverat de tyska barnen mat. Idag serverade vi dem pasta, linser och korv. Kanske den maträtt i hela världen som ser minst aptitlig ut.
Kanske.
Troligen.
Tyskar och mat. Suck. Smakar gör det men inte ser det mycket ut för världen. Önskar jag hade en bild så att jag kunde visa er. Men icke. Ni får nöja er med att föreställa er den lerbruna geggan ovanpå berget av makaroner med en halv korv som tilltugg..

Nu ska jag och min rumskompis cykla iväg och handla mat. Dagens fråga är förresten, hur länge efter det att bästföre-datumet gått ut, håller egentligen kycklingfiléer?

Mitt café

Goddag älskling, för att börja med en väderleksrapport ska ni veta att idag skiner solen i Blaubeuren och det är cirka 15 grader varmt. Inte läge för vare sig vinterjacka eller arbete men här sitter jag som om det faktiskt var det. Vidare kan jag förresten säga er att i Söråker, Sverige är det ca 6 grader och regn medan Mongoliets huvudstad Ulaanbaatar har ca -18 grader och månsken. Så.

Jag kom just tillbaka från Caféet där jag återigen (liksom varje måndag och tisdag) lagat och serverat mat till en massa tyska skolbarn som kräver Nachslasch konstant. Idag serverade vi pasta med skinka och ost. Pasta och ost verkar sannerligen vara ett av Café Viers specialiteter. Vi serverar det nog bara 9 av 10 gånger.
        Barnen var extra jobbiga och skräniga idag, så jag känner det lite som om någon har holkat ut mitt huvud. Så fort min chef kommer tillbaka från sin lunch - alltså allt ifrån 2 minuter till 3 timmar från nu, det här med att tyskar ska vara punktliga är ett stort skämt, alla jag känner här kommer och går som de vill och respekterar tider ungefär lika mycket som de respekterar småsten och cyklister- Vänta var var jag nu? Jo, just ja, när min chef kommer tillbaka så ska jag författa ett mejl med en fråga för adventsbloggen. Igår var jag på ett viktigt möte i Stuttgard och kände mig häftig, förresten, det var om det där migrationsprojektet som jag ska börja jobba med i februari.
Mitt café, när det är tomt på skräniga människor och fyllt med underbar musik. (som dock inte kan höras på bilden)

 







Trettonde november tjugohundranio - die Frau går in i min lägenhet

Hejsan kära vänner

Trevligt att ni är här. I dag har jag sökt igenom 2000 bilder och valt ut de som var bra, sedan har jag spånat mer på adventsbloggfrågan. Nu är jag precis tillbaka från en två och en halv timmes lunch. Eftersom det är fredageftermiddag så är ingen här på kontoret förutom jag. Så jag ska snart göra kväll jag med, tänkte ta mig en cykeltur faktiskt. Idag är det nämligen riktigt varmt i Blaubeuren. Och jag kan svära på att jag faktiskt såg solen i ungefär 3 minuter i förmiddags. Det var ett trevligt återseende. Ikväll är det Freitagskino på Kafét igen, Siben Leben med Will Smith, jag har aldrig hört talas om den filmen men det ryktas att Will Smith pluggade tyska mycket intensivt för att lära sig prata flytande under inspelningen...

Ehrm.

Och förresten så tror jag att die Frau går in i vår lägenhet och snokar när jag och min rumskompis inte är hemma. Jag baserar detta antagande på att hon en gång kom in i lägneheten när jag fortfarande inte gått till jobbet, trots att klockan var kring elva. Och på att vår dörr stod öppen igår när vi kom hem. Hon har dock sagt till min rumskompis att hon inte har någon nyckel till vår dörr. Jag borde förstås vara förbannad på henne, vilken störd tant! Men jag kan inte uppbringa mycket illvilja, vilket får mig att fundera på vad det är för fel på mig som inte reagerar starkare på att folk faktiskt går in i mitt hem när jag inte är hemma.. Det är faktiskt olustigt nu när jag tänker på det. Hjälp mig någon, vad gör man åt en sån sak?

Adventsblogg

Hejsan

Först och främst vill jag be om ursäkt för föregående dagars usla humör, men det låg faktiskt en död duva i trappan på cantralstationen.

Nå, jag sitter nu på kontoret och försöker komma på en bra fråga till min adventsblogg. Meningen är nämligen att vi ska fråga 24 olika personer en och samma fråga och sedan publicera svaren och en bild som personen själv tagit i bloggen. Det här uppdraget innebär många fördelar, bland annat att jag får använda hur många rosa post-it-lappar jag vill och dessutm att jag inte känner mig som jordens allra mest onödiga människa. Nå hittills har jag utarbetat följande förslag

"Was ist die erste das du denkst auf wenn du das Wort Weihnachtszeit/Adventszeit hört"
"Zeigen mir mit einem Bild was Weihnachtszeit für dich bedeutet"
eller var för inte
"Welches Bild hast du vor Auge, wenn du an Weihnachten denskt?"

Jag ber om ursäkt för den tyskan som precis som vanligt är helt åt fanders. Men jag har i alla fall ansvar för en adventsblogg, vad har du?

Märk förresten hur skickligt jag har översatt alla viktiga detaljer på adventsbloggen till tyska. Jag är fantastisk.


En död duva, en centralstation och tystnad

Jag har slutat låtsas arbeta nu. Tänk jag hade kunnat sova hela morgonen istället för att sitta här och se dum ut. Igår på språkkursen fick jag beröm för att jag vågade öppna käften trots att allt jag säger är totalt felaktigt och gramatiskt sett helt åt fanders Tror att det var meningen att vara en uppmuntrande kommentar. Jag menar Fröken är nog inte ond eller så. Men jag kunde inte låta bli att ta illa vid mig och av princip hålla käften resten av lektionen inte minst för att det ligger en död duva i trappan på centralstationen.

Adventskalender

Min senaste arbetsuppgift här på kontoret är förresten att designa en adventsblogg. Titta nu noga på det här exemplet som jag ska presentera på måndag och upptäck hur otroligt roligt man kan ha det på jobbet.




Dör faktiskt lite inombords. HAHAHA


Weinforum

Så igår jobbade jag från 17:00-01:00 på en vinprovning. Jag gick alltså runt med en liten namnsskylt som helt felaktigt sade att jag hette Asa Kempe, och samlade in vin och snapsglas för att sedan diska dem och ställa ut dem igen. De var inte så farligt som det låter, det var riktigt trevligt stundtals. Att jag sedan lyckades med konsstycket att vinna en lyxig vinprovningsresa för två gjorde ju faktiskt inte saken sämre. Inte alls. Det hela var mycket lustigt faktiskt, jag hade ju naturligtvis inte alls tänkt vinna en vinprovningsresa för två. Jag hade inte ens tänkt tävla om den men ödet ville annorlunda och jag och min rumskompis fyllde ändå i tävlingsformulären. Och så långt senare ropas det upp i högtalarna att Asa Kempe visst var vinnaren till det exlusiva priset. Så jag kunde inte göra annat än att förvirrat gå fram till podiet och låtsas att jag förstod vad som sades i mikrofonen innan jag fick ta emot mitt pris och lämna rampljuset.

Det var smått surealistikt. Vinprovning liksom. Vinprovning på tyska.
 



Och för er som undrar vad jag är för en slags konstig volontär som arbetar på vinprovningar så kan jag tala om för er att organisationen  där jag arbetar varje år gör det här för att samla in pengar som sedan används till att arrangera sommarläger för barn.

Das Büro

Mycket an man säga om mitt kontor, men att det är välstädat och organiserat det kan man då verkligen inte påstå. Härmodagen tog jag och min rumskompis reda på cirka tugofem petflaskor med varierande mängd innehåll och av varierande ålder. Någon mer städning orkar man inte ens tänka på. Nå, jag antar att de trevliga människorna väger upp för det mesta av röran...






Mitt lilla hörn av kontoret har jag dock sett till att hålla fint. Jag menar någon måtta får det ju vara.




Die Flitterwochen sind vorbei

 (Smekmånaden är över)

Ja, jag har varit här i en månad och en dag nu. Och på avreseseminariet sa de att under den första tiden skulle allt vara nytt och spännande och därför kul men att man sedan brukade gå ner i en svacka. Så här sitter jag och väntar på att bli deprimerad.

Medan jag väntar kan jag lika gärna berätta om min helg. Som ni kanske har förstått så har jag inte så där väldigt mycket arbetsuppgifter här på kontoret men den här helgen har jag jobbat både fredag och lördag kväll på Kaféet. I fredags var det som sagt Freitagskino med Fucking Åmål. Jag har alltså nu sett Fucking Åmål dubbad till tyska och överlevt. Det kom som vanligt inte så mycket folk men några stycken kom ändå även om de var i 30 års åldern och säkerligen inte tyckte filmen var någon hit. Jag trodde att kaféet var ett ungdomsställe men uppenbarligen inte... Undra hur de tänkt när de valde Fucking Åmål? Det var faktiskt lite pinsamt. Nå, jag är oskyldig och om någon frågar så förstår jag ingenting... 

Sen i lördags var det Reformationstag, då var kaféet också öppet och utanför hade vi facklor och eldar och alla som kom (7-8 stycken) fick skriva med en fackla i luften vilket fotografterades med lång slutningstid. Det blev riktigt snyggt. Men det hela var samtidigt lite sorgligt. Det kommer ju nästan inget folk och min chef är så engagerad och han hade skrivit en liten text om vad reformationen var för honom och så vidare. Det var sött.
Själv höll jag i en fackla i 4 timmar vilket har fått till följd att mina händer fortfarande luktar vax :)

Arbete?

Visst får man ha på sig mjukbyxor och en T-shirt som det står I 'dont give a fuck cause I'm in the Frogforce på, är man jobbar på kontor?

Jag har dessutom valt att kombinera det med fett hår, som jag visserligen dolt i en hög hästsvans. Feel beautiful, you are beautiful..

Dagens arbetsuppgifter:
*Skriva klart en text om mig själv och mitt arbete här i Blaubeuren, kommer att ta ett år eller två eftersom den tydligen ska skrivas på tyska. De är så språkonservativa tyskarna, vill inte vidga sina vyer med svenska texter :(

* Läsa igenom en enorm pappersbunt som behandlar det här med att lekfullt disskutera migrationsfrågor med barn. Också detta på tyska. Jag undrar förresten vad jag ska göra med informationen sen, kanske är det meningen att jag ska planera någonting? Han som gav mig dem (en av mina chefer) sa bara att jag skulle läsa igenom och fundera ut någonting, kommer inte riktigt ihåg vad. Kanske förstod jag det aldrig utan nickade och log ändå. Det var dumt, Åsa.

* Överleva min rumskompis förfärliga musik som hon naturligtvis tar med sig till jobbet.




153 kuvert

Idag har jag gjort i ordning 153 kuvert; två papper i varje, bort med klisterremsan och så på med adressen. Två papper i varje, bort med klisterremsan och så på med adressen. Två papper i varje, bort med klisterremsan och så på med adressen. Två papper i varje, bort med klisterremsan och så på med adressen. Två papper i varje, bort med klisterremsan och så på med adressen...

Nu ska jag bara stämpla dem och sen ska jag till Ulm och träffa en, förmodligen galen, tjej från min språkkurs som tycker att vi känner varandra tillräckligt bra för att gå ut och äta tillsammans. Kan bli bra.

Raus aus Åmål och svenska våfflor

Hej goddag bitte :)

Jag sitter på kontoret, som för övrigt är väldigt stökigt och oorganiserat, och tar en paus från arbetet. För idag har jag faktiskt arbetat. Jag vet, är det inte fantastiskt?

Idag har jag inte bara skrivit en tidningsartikel (läs notis) på tyska om filmen som Kafét ska visa på fredag. Ja, varannan fredag har vi Freitagskino och den här fredagen är det Raus aus Åmåls tur. Är det inte spännande? "Fucking Åmål" på tyska. Jag ser nästan fram emot det. Speciellt som att vi ska servera våfflor till, tänk inte ens jag visste att våfflor var svenskt och inte visste jag att det passade som tilltugg till "Fucking Åmål" heller.Tänk er detta, Fucking Åmål, våfflor och tyska ungdomar. Vilken spännande fredag jag har att se fram emot. Idag ska vi till och med fara till IKEA och köpa hjortronsylt. Fucking Åmål och hjortronsylt. Ja det representerar väl Sverige så gott som något ..

Nå, som sagt är det inte det enda jag arbetat med idag. Nej, nej jag har dessutom gjort ett plakat (läs en affisch, de kallar affischer för plakat här, de felaktiga tyskarna! :( ) Affischen gör reklam för lördagens aktivitet på kaféet. På lördag är det nämligen reformationstag, tydligen firar man den där Martin Luther med pompa och ståt. I går hade vi ett tre timmar långt möte om vad som ska hända på denna reformationstag men jag förstår fortfarande inte riktigt vad som gäller.

De får skylla sig själva när de ska hålla på och prata sådan där Schwäbisch (eller hur det nu stavas)

I dag har jag dessutom fått en massa papper om migration att läsa igenom, tror att det är meningen att jag ska hålla i någonslags barngrupp om ämnet i februari. Mer information om detta kommer när jag börjar förstå vad folk faktiskt säger till mig.

Ensam på ett tyskt kontor

Alltså jag vet inte varför de tvingar mig att gå upp tidigt för att gå till ett kontor där ingen som kan säga åt mig vad jag ska göra är.

Nå igår visade jag åtminstone de små förtappade barnen på Kafét vad riktig musik är, och nu när jag äntligen lärt mig hur man kopplar Mp3 till musikanläggningen så kommer de aldrig att slippa undan. Niemals sage ich, niemals!

mohaha, eller så.

Men allvarligt, vad gör jag här?

Tyska barn får mat

Idag har jag serverat tyska barn en massa mat. Barnen fick pasta och ost. Så givmilda är vi här på..eh, ja, vad nu det här stället heter där jag arbetar.

I morgon ska jag till Ulm. Osäkert vad jag ska göra där men dit ska jag. Osäkert också hur jag ska komma dit men som sagt, dit ska jag. Ulm. Ja, varför inte.

Adjö, Valross

Nyare inlägg
RSS 2.0