En Valross i Tyskland

I morse försov jag mig med flit. Det vill säga jag ställde fram klockan en halvtimme och låg sedan kvar en halvtimme efter att den hade ringt. Klockan nio gick jag upp och såg helt lungt på det faktum att jag började arbetet för 30 sekunder sedan. Mitt Jugendwerk håller inte så hårt på tider.

Och igår då.

Jag noppar ögonbrynen med armbågarna lätt lutade mot den plastiga 60-talsbadrumshyllan. Liksom för att komma närmare spegeln. Det är då jag nyser. KABOOOM. Hyllan går i bitar. Och nu måste jag berätta för die Frau att jag nös ihjäl badrumshyllan .

Mysjkin hälsar från verandasoffan. Han ligger där som en smutsig, luden val.

Bara så att ni vet.

Jag har inget huvud, sa kvinnan till mannen som nickade och log för att strax därpå kasta sig ut för stupet. Det var ettestupan och han var aldrig ens gammal. Men hösten hade tråkigt och ville ta sommarens plats med sina varma färger och kalla vind. Sommaren kämpade emot men svag var hon och inte visste hon så mycket om livet. Samtidigt vid den lilla vattenpölen satt en ledsen nymf med vackra blå lockar. Hon sjöng sorgsna melodier om absolut ingenting och speglade sig i vattenspegeln. Den var geggig och dan men det gjorde ingenting för nymfen grät för sina vita ögon och kunde ändå inte se annat än sitt innandöme. Det var inte mycket att se.

Over and out.

"Oh kommst du aus Schweden, cool. Da war ich in Urlaub letze Sommer."
"Aha, Super wo war's du?"
"Oh... In Norwegen"

 

Det finns en finfin tupp i kyrkan i Ulm. Fast man kan bara se honom om man har ett rent hjärta och varma tankar. Han heter Jöns.

Jag fick just verifiera en bloggkommentar med orden That toilette

Ja, mina damer och herrar, jag överlevde cykelturen och tog mig hela vägen till Blaustein och tillbaka. Olyckligtvis hade jag bara med mig en flaska vatten och inga pengar så efter de 30 kilometerna var jag lite död, trots att större delen av den otroligt fina cykelvägen skuggades av skog.

 

 

Nåja, efter cirka 10 minuter var jag tvungen att ta en välförtjänt badpaus

Cykelvägen

Jag tycker att det ser ut som Italien. Inte för att jag varit i Italien men eh, Jörgen har ju varit där. Inte för att hon har berättat någonting som tyder på att det ser ut som på bilden nedan men ändå.

Valmo

 

När jag kom hem till min oerhört varma lägenhet så lagade jag mat och drack oerhörda mängder vatten i all min ensamhet och sedan gjorde jag misstaget att somna lite. När jag vaknade hade hettan nästan förtärt mig och så snabbt som min drogade kropp tillät det flydde jag fältet. Och landade här på kontoret med en gigantisk glass. Sen dess har jag druckit uppskattningsvis fem liter vatten men har ändå en begynnande huvudvärk och en inte sådär överdrivet klar skalle.

 

Det är min svaghet, älskade ni, värme. Jag har aldrig klarat av värme, inte ens "värmen" hemma i norrlänska Söråker. Och definitivt inte hettan här. Daniel frågar alltid orolig varför jag är så trött. Jävla argentinare liksom.

 

Eftersom Maria lider av intelligensbrist och inte förstår vad "ett piano som man hänger fast en pappersrulle i" är förnågonting, trots min eminenta beskrivning jag menar Hallå. Hur som helst. Maria, Pianola heter det och det första tillverkades 1895 av Edwin Scott Votey, Detroit. Ser du hålet i mitten. Där hänger man fast en pappersrulle med en massa hål i sedan trampar man på pedalerna så att rullen snurrar och ljuv musik uppstår. Det är lite som magi faktiskt.

Ska gå ut på promead nu tänkte jag, Läs förångas. Kan det inte bli kallt snart? Kan inte kusten flytta lite närmre? Det enda som finns här är ett Freibad, Läs en 2 kvadratdecimeter stor pool med uppskattningsvis 15 000 besökare om dagen. Det finns också der Blau. En liten flod. Den ska jag besöka tror jag. Om jag hinner dit innan jag förångas vill säga :)

Och just ja, Deutschland blev trea i VM. De var lite besvikna tror jag. Fast jag sov förstås nästan hela matchen. Va och grillade med en kubansk familj igår. Utomhus. Kubaner gillar solen. Naja, det var ju bara en 35 grader

Och igår var ju en rolig dag. Jag hade precis lagat en utsökt rotfruktssoppa (den första i mitt liv) men innan jag hann äta den så skulle jag en snabbis till kontoret eftersom den nya Orelis skulle ringa den gamla Orelis och henne ville jag gärna tala med. Fast i all min iver lyckades jag låsa in nyckeln i lägenheten och passande nog hade die Frau efter egen utsago blivit bestulen på sin extranyckel.

Så jag spenderade eftermiddagen hemma hos die Frau och väntade på att en brandmann skulle ha tid att komma och bryta upp dörren. För i min lägenhet så är man utan nyckel fast i trapphuset. Man behöver alltså nyckel för att ens komma ut. Jag antar att man kan säga att jag hade tur att die Frau var hemma...

Anmärkning, die Frau har ett sånt där självspelande piano, ni vet ett sådant som man hänger fast en pappersrulle i och sedan bara trampar på pedalerna så spelar det själv. Det var nog bara 100 år gammalt och hur coolt som helst.

Gårdagen var trots detta ingen hit, jag lyckades komma försent till min barngrupp som hur som helst inte var särskilt villiga att lyssna på mig. Och sedan på hemvägen körde jag naturligtvis fel och lyckades snurra på i säkert 2 mil innan jag äntligen hittade vägen till Blaubeuren igen.

Förresten så tycker jag att det var mycket onödigt av Tyskland att krossa Argentina på det där otrevliga sättet :(

De verkar så otrevligt, ostoppbara de där tyskrna.

Vet ni vad? Ibland önskar jag att jag valt ett annat land är Tyskland. Jag tycker inte ens om Tyskland. Och det är liksom inte kännt för att vara jorden mest spännande och exotiska land. Jag vet inte kanske är det bara jag. Men vore det inte mer spännande med Bulgarien eller Makedonien som vissa har farit till? Där kan man ju snacka om kulturskillnader på riktigt. Fast jag ska egentligen inte klaga, förmodligen är det för att jag sitter på ett alldeles för varmt kontor och mår illa som jag känner för att klaga lite; oroa er inte, det går snart över. Dessutom så stöter jag dagligen på andra kulturer här med, en av de fina fördelarna med att vara volontär. Man träffar så många andra volontärer, tja och "utlänningar" i största allmänhet. Jag menar kom igen, jag bodde i hop med en argentinska, och nu jobbar jag med en argentinare, jag träffar regelbundet tjecker, fransyskor, ungrare och så vidare. Jag har god kontakt med en finne och en norska, jag är tillsammans med en tysk som snart ska bosätta sig i Rumänien. Mitt liv formligen kryllar av kulturer.

Och som om inte det vore nog så kryllar den ju också av personligheter. Människor är väldigt fascinerande.

Idag åt jag världens största EU-betalda glass till lunch. Sen smälte jag bort och blev en pöl svett. Sedan avdunstade jag. Nu sitter jag hursomhelst på ett relativt svalt kontor i min nya sommarklänning och gör ingenting. Och i morse kom sotarn och knackade på dörren när jag låg och sov. Hälsade honom välkommen i mina röda och med hjärtan utsmyckade pyjamasbyxor. Sen du:ade jag honom trots att man verkligen inte får göra sådant.

och vad döljer sig bakom lucka nummer åsa Kempe?

Jag hittade en kanin i die Fraus busgage, sen låste jag in honom i brevlådan så att han inte skulle rymma

Men seriöst, när Tyskland lyckas krossa ett stackars motståndarlag i detta gudaförgätna VM i vilket det olyckligtvis verkar vara förutbestämt att den samma nation skall vinna, så blir Balubeurens invånare som galna. De rusar ut till sina bilar och far ut på gatorna iklädda tyska flaggor, och tyskfärgat löshår. Sen far de runt runt i timtal och skriker, tutar och blåser i sina tutor.

Överallt hänger folk sina tyska flaggor i dessa dagar. På sina bilar, från sina hus, på sina trädgårdstomar och sist men inte minst på sina barn. Jag ville inte känna mig utanför.

 

Jag var ju hemma över min syster (se bilden nedan) Jörgens student

 

Där hängde jag henne (min syster) runt halsen på en random, lycklig student

Se så nöjd hon blev :)

 

Så dagens moralkaka blir följande; Det är lätt att göra världen till en lite ljusare plats, skänk bara bort din syster.

Det har varit en lång helg och nu är det så varmt så att man smälter. Såg mysigt ut att äta frukost på verandan i morse tyckte jag och lyckades trots Jonas invändningar om att det var för varm övertyga honom om detta. Vi höll ut i ungefär två minuter sen smälte vi bort och avdunstade.

I kväll ska jag få lära mig hur man lagar den sydtyska specieliten Spätzle och så har vi ju Tysklands förlust mot England att se framemot såklart :)

Själv ska jag gå hem och måla en tavla nu tror jag.

Slutligen anser jag att Kartago borde förstöras och i övrigt var jag på Studentbal med Jonas i fredags i, då min ekonomi inte tillåter annat, en mycket lånad outfit.

:)