En Valross i Tyskland

Avskedsfesten var väldigt fiiiiiiin. Jag fick två huvudlösa Barbiedockor och man dansade barbiedock-dansen för mig. Det kom en massa folk, de var glada och de gav mig presenter. Alltså folket. Man måste bara älska dem.

För tillfället är jag väldigt stressad eftersom jag kanske inte börjat städa/packa än. Därför går jag nu hem och börjar med det tramset. Tar mig kanske en sväng till Ulm också och ikväll blir det det sista Café-mötet EVER.

Anyhow

Adieu

Kollade just in på mitt svenska bankkonto, -10kr.

RIKAST I STAN ELLER? :)

Måste bara tillägga att jag igår berättade för Simon* att min blogg är till för att ge information till andra volontärer och att den är länkad på Ung i Sundsvalls hemsida. Han började skratta. Tydligen läser han min blogg med Googles hjälp. Han tänkte på Barbie och slutade inte skratta. Sverige, jag är ledsen, men jag har nog förstört vårt ryckte.

*En god vän här i Tyska landet EGOBOOST: jag har vänner :):):)

Ibland stör det mig att jag inte har Sveriges största blogg, jag menar, jag är så jävla mycket bättre än alla er andra. Det är typ bara jag och Jörgen som håller standarden i blogg-Sverige.

Den enda anledningen till att jag skrev ovanstående lögn är att jag är lite nervös för min avskedsfest i morgon. Tänk om ingen kommer, tänk om alla har astråkigt, tänk om de ba "fan va skönt att hon sticker" fast på tyska då. De har formligen tvingat mig att ha det där festhelvetet jag ville ju bara sticka, vinka lite sådär coolt med en vit näsduk och åka iväg för att aldrig återvända. MEN ICKE SA NICKE. Avskedsfest ska det vara. ångesten.

Ska ringa hem till min mamma nu, med ett urbilligt "vorwahl" typ man slår in ett nummer före numret och så vips kostar samtalet typ ingenting. Tyskland ligger före Sverige på det området. Sen ska jag gå hem och laga mat. Min mamma kommer att komma tlll München* under Oktoberfesten. Min mamma kommer att dö. Hihi. Mamma oktoberfesten firar 200 år i år. VIEL SPAß liksom :) Lederhosen for life <3

*Hon far vidare till MIG sen, egoboost min egen mamma vil besöka mig. PILUTTA er.

Urspårad.

Jag har inga byxor på mig

RAJDAJDIDAJDAJ RAJDAJDIDAJDAJ
LÄSKIGA UNGAR SOM SITTER OCH GUNGAR;
JAG ÖNSKAR ATT NI ALLA KUNDE HOPPA
NED I MIN VÄRSTASTE SOPPA

Jag sitter och strular med mitt Youthpass, ni vet det där "betyget" för mitt utlandsår som alla här på jobbet tycker är inget att stressa upp sig för och organisationen i Sverige tycker är väldigt viktigt. Jag skriver det på engelska. Bara eftersom jag inte har använt min engelska det senaste året.

Igår grät mina små jungschar-flickor när vi tog avsked och de gav mig små presenter så som en Labello med fruit glance och ett tusen olika badsalter och jag lovade att alltid skriva och snart komma tillbaka igen. Jag vet fortfarande inte varför de älskar mig, men jag älskar dem också. Och med det får det liksom vara bra.

Det drar ihop sig nu. Snart har det gått ett helt år. Snar får jag åka hem och börja om livet på nytt. Typ. Ikväll ska jag säga adjö till mina små flickor, de som jag har haft i Jungschargruppen och som avgudar mig trots att jag inte förtjänar det. Vi ska baka chokladbollar, och en sista gång sjunga "En kulen natt, natt, natt..."

I morgon har jag det sista mötet med min mentor i Ulm, han har skjutit upp våra möten de senaste tre månaderna men nu behöver han mig plötsligt så att jag kan skriva under några viktiga papper och inte vet jag, säga adjö kanske.

På lördag är det avskedsfest och på tisdag kommer mamman hit. Sen onsdag är det dags att kliva på tåget och lämna Blaubeuren. Japp, tåget, hela vägen hem. Eller tja jag tänkte kliva av i Stockholm för ex-volontär seminariumet är ju dagen därpå. Har förresten inte hört ett pip därifrån. Vad håller de mupparna på med? Ibland känns det som alla i volontärbranschen är muppar. MUPPAR! Känner inte en enda som inte är förvirrad som en gås. (Jag är frisk som en nyslaktad gås!) Jag menar folka är i regel helt underbara men också ALLTID förvirrade.

Förresten är det sensommar värme och över 20 grader här. Pilutta er!

Måste springa hem nu.

Här sitter jag och väntar på att min chef som skulle ha varit här för en halvtimme sedan äntligen ska dyka upp så att vi kan börja med den där förbenade Youthpasset som vi egentligen skulle ha gjort under hela året. Jag tröstäter Toffifee och undrar var han har tagit vägen, kanske brinner det någonstans? Isåfall är han ursäktad (han är sån där brandman och ibland piper det och så måste han rusa i väg. Ni vet vad jag menar.) om det inte brinner någonstans är han inte ursäktad utan måste själv brinna.

Nu kommer han visst :)

Adjö då

Min galna hyresvärdinna, die Frau, ringde förresten min chef igår och klagade på att jag hade förstört kylskåpet. Dörren är trasig i gångjärnen och har varit det de senaste nio månaderna. Kylskåpet hade visst hållit i femtio år och aldrig tidigare varit trasigt! Vilken ligist jag var, våldsam, oförsiktig und so weiter... När min chef lite försiktigt påpekade att om kylskåpet nu är femtio år så är det kanske inte så konstigt att det har gått sönder, så slängde hon på luren.

Jag är lite glad att jag ska flytta snart.

Idag är en lång dag. Den började alldeles för tidigt och kommer att sluta alldeles för sent. Samtidigt har det varit en trevlig dag om en lite arbetsamt. Det var nämligen dagen då de pojkar jag haft i integrationsträningen skulle genomföra sitt slutprojekt.

Igår hade vi det sista förberedningsmötet och allt var kaos. Idag dök en av pojkarna inte upp eftersom han var sjuk. Och ändå gick allt bra, de hade väl i slutändan inte så mycket med integration att göra, projektet, men i det här fallet är jag glad över att de lyckades med någonting överhuvudtaget. Mina stackars trettonåringar, högljudda och slarviga fast jävligt söta och rara på sitt eget lilla vis. De höll i stationsspel för skolans femteklassare och det gjorde de bra. Det vill säga femteklassarna hade det roligt och mina pojkar fick känna sig seriösa och duktiga.

Sen var det kaos på Kaféet idag också, från att ha haft i snitt runt 10 gäster hade vi idag 35 stycken. Och ikväll är det möte, för alla medarbetare med tillbakablick på sommarens arbete. Hjälp vad mina dagar är fulla, och mitt i detta ska jag hinna med det där Youthpasset också.

Min svenska organisation hävdar att min koordinernade organisation ska hjälpa mig, men min koordinernade hävdar att min mottagande ska hjälpa mig. Och tydligen är det nytt för i år och struligt, eller jättelätt och överdrivet. Beroende på vem man frågar.

På lördag är det avskedsfest a la åsa och på onsdag om en vecka bär det av hemmåt.

Alltså det där valet? Jag är ju inte i Sverige och har väl missat en del så klart. Men Svt-play har hållit mig hyfsat uppdaterad och jag har naturligtvis röstat*. Dessutom raporterar tidningarna här om "Schwedens Weg nach rechts", Sveriges väg mot höger och naturligtvis om "Die Schwedendemokraten"s oroväckande framfart. Och vad gör Sverige, vi röstar bort det som vi borde vara så stolta över, jämnlikhet och solidaritet och så RÖSTAR vi på pengar. Jag blir så besviken på världen och livet att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Pengar eller människor och så väljer man pengar.

Och inte nog med det, Sverigedemokraterna fick nästan 6% av rösterna. 6 PROCENT?! Hur tänker folk, kan folk tänka? Jimmi åkesson kan få kamma till sina ord så mycket han vill, en "ansvarsfull invandringspolitik" jajamensan det är grejer det! Men människor, röstberättigade idioter, försök att tänka till lite vid nästa val. Människan kan tala väl, men han vill minska invandringen med 90% och bevara Sverige svenskt. Vid det uttalandet borde det ringa en varningsklocka, hos oss alla. En demokrati fungerar inte om man inte tänker innan man röstar.


Och nu måste jag jobba.

*Alla måste rösta! Det finns ytterst få godkända anledningar till att inte göra det. Fattar ni inte att de som inte röstar automatiskt röstar på de som vinner, och på slutresultatet. Det finns ingenting sådat som en blank röst.

Och sen så var det ju det här med ortsnamn i Tyskland.

Alltså i regionen Baden heter den största orten Baden Baden. Jag menar, hur tänkte de där? Sen finns ju allas vår favoritort
Bad Boll också

 

Där nere i mitten, ser ni det? Bad Boll. tihi

Hej världen,

igår träffade jag Baden-Württembergs finansminister. Han såg inte alls ut som Anders Borg. Vi var i Oberkirch eller möjligtvis Oberkirchen jag och min chef på ett stort möte, det handlade som ni nog räknat ut om pengar. I det här fallet mer pengar till ungdomsarbete på landsbygden. Det var i alla fall vad vi tyckte, jag och min chef. Vad finansminitern tyckte var väldigt politiskt korrekt.

Det var ett fint möte, vi började med att komma försent eftersom själva möteslokalen var undangömd högt uppe på ett berg nedanför en borgruin. Sedan beställde vi oss en ordentlig lunch (portionerna i Baden är ondsinta, jag kämpade och kunde verkligen inte äta mer än hälften. Tänk, i Sverige tycker jag alltid att man får för lite mat när man går på restaurant, här får man tre gånger så mycket som man någonsin kan äta) när jag och min chef ätit startades mötet och förberedelserna inför Finansministerns ankomst satte igång.

Det gick en massa timmar.

Sen kom han. FINANSMINISTERN. damdamdamdaaaaaaaaaa. Han var söt, han såg ut som en riktig finansminister med grått hår och runda glasögon. Jag lyssnade så uppmärksamt som mitt trötta huvud orkade med och gjorde mig mycket bra som representant för Baden-Württemberg europeiska volontärer.

Och mot slutet hette det plötsligt "Och nu är det så att vår svenska skulle vilja ha en bild tillsammans med Finansministern" Det var lite av en överraskning, tänk jag kunde inte påminna mig om att ha bett om någonting sådant. Men vad kunde jag göra annat än att le och nicka. Ja just ja! Ja, det ville jag ju. Jättegärna. Medan min ondsinte chef diskret visakade att det visst var han som spridit den lilla lögnen eftersom Han ville ha en bild att visa upp.

Vi tog en bild, jag fick Herr Finansministerns visitkort och skulle lova att hälsa Sverige.

Så öh, Sverige, Herr Finansminister hälsar.

Inte ens mina ägg har varit på humör idag. (Ignorera idioten i mitten, han vet ändå inte vad det handlar om)

Ett hundra koppar te har vi druckit idag, jag och ensamheten. Kanske till och med ett hundra fem.

Va bra det är att projektkoden till Youthpasset inte fungerar. Jag kan inte understryka hur GLAD JAG BLIR. Det är  häääärligt som en sommarmorgon. Börjar känna mig en liten PYTTEYTTE aning stressad över det där dumma youthpasset :(

åh, och jag har räknat ut hur man ska göra med det där Youtpasset också. Google is my friend. Det är bara att skriva in allt själv. Men först måste jag leta upp papperna med projektnummret på.

I övrigt har mitt elektriska element gått sönder. I en skur av gnistor. Det var så... melodifestivalen :)

Han sköt mig inte.
Han var inte ens där.
Vicerektorn sköt mig inte heller, han var trevlig. Men jag strulade till det ändå. Visste ni att jag är världens sämsta kontorist? Jag är full av oreda hela jag, jag är ett trasligt garnnystan. Jag är en höna! Men jag har löst det nu igen, ett nyrullat garnnystan, en flådd höna. Ni hör ju, det börjar spåra ut. Den flådda hönan var definitivt en urspårning. I alla fall, jag hade missuppfattat en massa saker bara, tänkt fel och i omvägar, blandat ihop datum. Så går det efter två veckors ensmhet. Lite pinsamt.

Igår såg jag ännu en dålig film förresten, Die Geisha. Se den inte.

Gud nu måste jag väl gå och prata med den där rektorn då. Komma oanmäld och störa. Han lär ju skjuta mig. Så om jag inte kommer tillbaka så vet ni.

:(

nu har livet satt igång igen i Blaubeuren. Igår var jag tillexempel på ett jättespännande seminarium (heter det så på svenska?) i Stuttgart, gällande integrations frågor och barn/ungdomsarbete. Tänk vad folk ska ha problem med olika kulturer i onödan egentligen. Open minded är liksom inget stort. Människor alltså, suck.

Idag hur som helst så ligger mycket på schemat, liksom för att chockstarta efter de två veckorna i ingentinget. Bland annat ska jag snart gå ned till Blaubeuren Hauptschule och prata med rektorn, om det integrationsprojket vi har med ett par elever på skolan. Det ska bli...jobbigt. Retorer ni vet. Sen är det Schülercafé och så ska jag beställa flimer till höstens fredagsbio.

I övrigt så är datumet för min avskedsfest spikat.

Jesus, bara 14 dagar kvar i Blaubeuren.

Som igår tillexempel. Jag pratade inte med en enda människa på hela dagen. Jag tror aldrig att det har hänt förut. Så nu ger jag upp ensamheten och flyr till Augsburg och Nanine över helgen.

Idag var jag och min bästa väninna, Barbie, i Lindau, en tysk liten stad som ligger i Bayern direkt vid Bodensee (Tysklands största sjö) Det var i sanning en väldigt, väldigt fin stad och jag rekomenderar alla att besöka den. Dessutom visade den sig vara en alldeles ypperlig plats att strosa runt på om man hade med sig en Barbiedocka utan huvud. Ett litet tipps, att komma ihåg

 

 

Barbie visade sig vara en sån där jobbig varelse som faktiskt betalar för att titta i sådana där turistkikare...

Eftersom hon har så korta ben var vi ju tvugna att stanna och vila rätt ofta.

Vinka till kameran, tjejen!

 

Näe men i ärlighetens namn så blev Barbie lite för ansträngande till slut. Och det är då det är så väldans praktiskt att hon är så liten. Hon kan liksom inte göra motstånd om jag vill proppa ned henne i ryggsäcken :)

Utan Barbie njöt jag en stund av Lindaus alternativa och  undangömda konst tills jag tog tåget hem till ensamheten igen.

Hamnen .

Utskiten

Ich sage: JÖRGEN, åh mitt hjärta så bra att du är här

ingon, sagt: Det tog sin tid. Vad gjorde du?

Ich sage: Var ouppmärksam

ingon, sagt: Åh.  Jag ska ha dansuppsvisning i december. Kommer du? (jag är liten flicka)

Ich sage: Jag kommer, Hjärtat. Hahah fan känner hur mkt jag ser framemot det redan nu, mitt lilla Hjärta i danstrikåer!

ingon, sagt: Hihiihhi iiih

Ich sage: Det ska bli såååååå mysigt. Därefter måste vi dricka varm choklad!

ingon, sagt: Definitivt. Och gå på julmarknad

Ich sage: Och glögg, Hjärtat, glöggen är viktig

ingon, sagt: Glöggen är mycket mycket viktig!

Ich sage: Det kommer att bli den bästa dagen i våra liv!

ingon, sagt: I sanning! Det ska bli den beste tagen i hele vores liv!!

Ich sage: BESTEFAR

ingon, sagt: och jeeee

 

När jag kommer hem igen från detta förlovade land så tänker jag besöka min syster Jörgen konstant. Inte bara i December, på dansuppvisningen.

 

Igår såg jag en urdålig film. Det finns visserligen rätt så många saker som gör mig förbannad men väldigt få saker gör mig så arg som när någon har vågat sig på att göra en riktigt, riktigt dålig film. Det här var tillochmed en film som borde varit bra, den bar inga tecken på att suga. Hilary Duff spelade tillexempel inte huvudrollen och den hade inte heller någonting med att förlora oskulden att göra. Stefan och Krister var inte ens i närheten av att vara med FÖRBÖVULEN.

Så, filmen hette The Langoliers och den bjöd på en räcka av värdelöst skådespeleri, dåliga effekter, omotiverade handlingar UND SO WEITER. Därtill var filmjävlen tre timmar lång. Och jag hade köpt den eftersom jag kom ihåg att jag läst och gillat boken. KASTA PENGAR I SJÖN är kärlek. Någon, ressigören förslagsvis, måste få betala för det här. AV MED HUVUDET.

Det är bara mörka kvällar som denna som det kommer till mig. Hatet.

Idag hatar jag herrcyklar. De är så fula, så dumt konstruerade, så uppkäftiga! De kan alla dö...

Jag fick ett sting av dåligt samvete nu. Den här bloggen ska ju handla om hur det är att vara volontär. Det känns lite som att jag den senaste tiden har missat det lite. Det är bara det att jag inte jobbar just nu. Och att tjata ännu mer om min konstiga hyresvärdinna som nu barrikerat sin dörr med en blomkruka känns lite urvattnat. Dessutom känns det lite som om min tid här redan är över, jag liksom bara väntar på att åka hem igen. Inte för att jag inte trivs egentligen men eftersom det inte finns någonting att jobba med. Allt är liksom redan gjort. Okej, så jag borde verkligen ta tag i mitt Youthpass. Och jag har ett par arbetsuppgifter kvar när väl de tyska skolorna startar igen om en vecka. Bland annat ett seminar som handlar om integrationsfrågor, vilket jag ser framemot samtidigt som jag hoppas att jag inte måste säga någonting inför en massa folk :(


Hur som helst. Ska jag ge er ett tipps, åk som volontärer det är toppen! Men se till att ni får bo och jobba med andra ungdomar helst andra volontärer. Min bästa tid i Tyskland var den när jag bodde och arbetade med Orelis. <3

Eftersom väldigt många av min läsare har hört av sig och frågat så kommer här en närbild på Barbies fot. Själv så ska jag gå hem och poströsta som den utlandssvenska jag är.

 

70% Aller Frauen würden mit fremden Männern Schokolade kaufen*

 

*Reine behauptung

---

På bilden: I ett svagt moment skulle jag göra det med alla.

70% av alla kvinnor skulle kunna tänka sig att köpa choklad tillsammans med främmande män

*ett rent påstående

Älskade bloggläsare, som ni alla vet är mitt liv som EVS-volontär för tillfället lite ensamt då jag plötsligt finner mig själv alldeles ensam i en tysk by med alla vänner, pojkvänner och familjemedlemmar lång, långt borta. de flesta kommer snart tillbaka så oroa er inte för mig. (Oroa er istället för den volontär som jag träffade på mitt senaste seminar som verkligen var den enda ungdomen i hennes lilla by och som nästan drivits till vansinne av ensamhet, hon hade börjat en virkkurs. Den arma människan. Jag hoppades hon har lite fler att umgås med nu). I alla fall, för till fället är jag alldeles ensam. Nästan...

För jag har ju Barbie. Och idag var jag och Barbie på cykeltur.

Barbie började dagen med att gnälla och hävda att hon inte nådde ned till pedalerna så tillsist slängde jag ned henne i ryggsäcken och åkte själv.

Hon var inte överdrivet missnöjd över det. Här ser ni henne sola vid ett fikastopp.

 

Jävlar vad hon gnällde över att hon inte hade fått färg än...

 

men vi hade hur som helst en trevlig dag och i mitt stilla sinne kan jag inte låta bli att undra varför i hela världen jag någonsin umgicks med riktiga människor..

 

Alltså jag blir hatisk när jag loggar in på mejlen och så har jag INTE fått nå mejl.

Älskar ni mig inte?

Egoister

Jag har inte gått hem än. När jag väl gör det så ska jag laga mat. Men det är så jävla destruktivt att laga mat till sig själv. Men jag ska steka svamp och potatis och lök tror jag.

Übrigens borde jag snart ta tag i mitt Youthpass snart (upprepning av ord, men det skiter väl jag i) ni vet det där som jag måste skriva om min tid här och sen kan använda till mitt CV. Eller något i den stilen. Vilket språk ska jag skriva det på egentligen? Tyska, engelska eller svenska? Och varför har jag ignorerat denna uppgift och avsiktligt undvikigt att skaffa mig information om hur man egentligen skaffar sig ett Youtpass eftersom det alltid varit så förbannat lång tid kvar?

Alltså vänta nu. Det här är inte deras valfilm påriktigt va? Det kan det helt enkelt inte vara. Det är så jävla. Dumt.

Okej idag är ingen bra dag. Idag hatar jag alla. Speciellt, tja ni vet, alla idioter som känner att de måste blogga om hur mycket de shoppade igår/idag/iförrgår. Förstår de inte att shopping är äckligt. Att konsumtion i dessa mängder INTE är nödvändig.

Ja, och förutom att hata dessa människor (och alla andra människor) så har jag idag snott godis från min chef. Det står liksom en stor låda med sådana där egentligen VIDRIGA haribo-gelé-saker på hans skrivbord och han är på semester. Det är inte som att han skulle sakna ett par. Fast det vore ju förstås lite pinsamt om han skulle klampa in när jag står där och eh... stjäl?

Hursomhelst, har jag lite ångest eftersom jag för tillfället är alldeles, alldeles ensam i Blaubeuren. Nej, här finns inga andra människor. De är på semester. Det finns inget att jobba med och inget att göra. I morse försökte jag ge mig ut och springa, plattfall. Jag har försökt att skriva men inspirationen är visst också bortrest. Jag har försökt muntra upp mig på alla möjliga sätt. Med choklad, med böcker, med filmer. Men nu har jag bara huvudvärk.

Och vet ni vad jag ska göra nu. Straffas. Jag ska fan titta på generation fett. För att TV3 play råkade ha reklam för det.  Så lågt trodde jag aldrig att jag skulle sjunka.

 

 

 

Har hittat en liten alternativbiograf mitt i Ulm. Okej, så Sarah hittade den. Vi var där i går och såg en riktigt, riktigt bra film. Se den, den är fantastiskt :')

 

Hunden som sprang mot en stjärna är världens finaste boktitel.

Jag kan inte säga mycket om bokens innehåll, det är en barnbok skriven av Henning Mankell. Jonas hade den hemma hos sig. "Der Hund der unterwegs zu einem Stern war".

Kan vara världens finaste mening.

Idag ska den-nya-Orelis och jag sätta oss på ett tåg och se var vi hamnar. Sånt gör man med sina lediga dagar här i Blaubeuren.